Nördfavorit – Neil Armstrong

Jag minns inte specifikt när jag fick höra talas om Neil Armstrong för första gången, men jag är ganska säker på att det var relativt tidigt i mitt liv, kanske redan på dagis. Det brukar vara så med de mest grundläggande av fakta, saker som ”alla vet”. Det vi andas heter luft, när träd tappar löv är det höst, röster i radion kommer långt bortifrån, och den första människan på månen hette Neil Armstrong. Att kunna rabbla upp namnet på alla som varit på månen, att veta den exakta bränsleblandningen i raketerna som skickade dem dit eller att kunna gå igenom alla steg som landningsprocessen innefattade kan kallas nördkunskaper, men att veta namnet på den första människan som satte foten på månen är något av den allmännaste allmänbildningen för många människor på Jorden.

Jag minns inte heller exakt när jag fick boken Rymdfarkoster i genomskärning, men jag har tittat igenom den många gånger. Här fanns bilder på många av de kända rymdskeppen, inklusive alla delar av Apollo-farkosten, med genomskärningar och beskrivande texter, och det var troligtvis genom den som jag lärde mig mer om detaljerna kring Apollo-programmet och hur resan till månen gick till. Jag har också naturligtvis tagit del av otalig annan media om månen, månlandningen, rymdresor i allmänhet och allt annat som hör därtill. En av mina favoritskildringar av resan till månen är TV-serien From the Earth to the Moon, som jag berättat om tidigare här på bloggen. Där spelas Neil Armstrong av Tony Goldwyn, och han framställs som en lugn och ödmjuk man som fokuserar mest på själva landningen på månen snarare än på steget ut på den, vilket är ganska naturligt med tanke på hur klurig landningen faktiskt var. De berömda orden om det lilla steget som också var stort verkar här vara något han inte förberedde, utan kom på just vid det kritiska ögonblicket. TV-serien ska vara väldigt trogen de riktiga händelserna, men jag har inte läst så mycket om vad Neil var för en person i verkligheten. För mig är han mest namnet, namnet som jag inte minns när jag lärde mig. När jag var liten tyckte jag det var ett ganska tufft namn, speciellt efternamnet. Jag tyckte det var ett passande namn på en astronaut, på den första människan på månen.

Det finns säkert många som oroar sig över om de kommer att bli ihågkomna efter sin död, och hur de i så fall kommer att bli ihågkomna. Neil Armstrong kommer nog att bli ihågkommen mycket längre än de flesta av oss, även om det till slut kanske bara blir som ett namn, ett namn som alla känner till, ett namn som blir det naturliga, nästan instinktiva svaret om någon ställer frågan ”vem var den första människan på månen?” Att bli ihågkommen på det viset är få förunnat.

Publicerat av Fredde 

Från Jorden till Månen

I dag är det precis 40 år sedan Neil Armstrong steg ner på månens yta och yttrade de berömda orden som jag knappast behöver upprepa här. På grund av detta vill jag passa på att rekommendera HBO:s TV-miniserie From the Earth to the Moon till alla som har det minsta intresse för Apollo-programmet eller utforskningen av rymden i allmänhet. Varje avsnitt av TV-serien fokuserar på en del av Apollo-programmet från en unik infallsvinkel. Det första avsnittet handlar om föregångaren Mercury-programmet, sedan kommer ett som handlar om Apollo 1-katastrofen som nästan gjorde slut på Apollo-programmet innan det kommit igång, senare kommer mitt favoritavsnitt, 1968, som handlar om när Apollo 8 blev den första bemannade farkosten att flyga till månen (men inte landa), satt till bakgrunden av TV-rapporter från de många dramatiska och otrevliga händelser som inträffade samma år (Martin Luther King blir skjuten, Robert F. Kennedy blir skjuten, Vietnamkriget skördar allt fler offer, kravaller och demonstrationer utförs av fredskrävande personer, och Richard Nixon blir president). Intressant nog är det avsnitt som handlar om den historiska Apollo 11-landningen kanske det minst spännande avsnittet. From the Earth to the Moon visar att det var det som hände innan och även efter detta ögonblick som var lika, och ibland till och med mer, spännande. Att specialeffekterna, musiken och skådespelarinsatserna är utmärkta hjälper också till med att göra det till en av mina favorit-TV-serier genom tiderna.

Varje avsnitt börjar med ett utdrag ur John F. Kennedys berömda tal i vilket han säger ”we choose to go to the moon, not because it’s easy, but because it’s hard.” Och det är just det som TV-serien skildrar, hur svårt det var, allt det blod, svett och tårar som spilldes för att en människa en dag skulle kunna sätta fötterna på en annan himlakropp och titta upp mot Jorden.

Publicerat av Fredde 

Moon

Filmen Moon har hitills bara visats på diverse filmfestivaler och en och annan biograf här och var. Den har ändå tack vare sin trailer väckt mitt intresse, och så fort den dyker upp på DVD (eller om den till och med skulle gå upp på bio här i Sverige) så kommer jag att försöka se den:

Anledningen till att jag finner filmen så intressant är för att den verkar representera den gamla tidens science fiction-filmer, innan Star Wars kom och gjorde det mer populärt med fartfylld action i stället för långsam tankfullhet och filosoferande. Sådana filmer som 2001: En Rymdodyssé, Solaris, Soylent Green och kanske till och med Star Trek: The Motion Picture verkar vara inspirationskällan här. Denna känsla går också igen i den uppenbart retro-inspirerade filmpostern:

Jag har försökt hålla mig undan beskrivningar av handlingen för att undvika alla eventuella spoilers, och jag misstänker att det säkert kommer finnas en och annan plot twist i sann gammal science fiction-anda. Den som lever får se.

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Robert H. Goddard

År 1899, när han var sju år gammal, klättrade Robert Hutchings Goddard upp i ett körsbärsträd för att såga av torra grenar. Han vände sin blick mot öst och tänkte att det skulle vara oerhört fantastiskt om han kunde bygga en maskin som kunde flyga till planeten Mars.

År 1919 publicerade Goddard en skrift med namnet ”A Method of Reaching Extreme Altitudes” i vilken han beskrev sina teorier om raketflygning. Även om det bara var en liten del av skriften började pressen snart skriva om hans teorier om att avfyra raketer mot månen. Majoriteten av dessa skriverier var i smått förlöjligande syfte, bland annat en ledare i The New York Times som menade att Goddard var fullständigt ute och cyklade och tycktes sakna det allra mest grundläggande kunskaperna i fysik.

År 1926 skickade Goddard upp världens första raket med flytande bränsle, som fick smeknamnet ”Nell”, på en bondgård i New England.

År 1945 avled Robert H. Goddard.

Den 16 juli 1969 reste Apollo 11 i väg mot månen med hjälp av en raket med flytande bränsle. Dagen därpå, sisådär 49 år efter den ursprungliga ledaren, skrev New York Times en liten rättelse:

År 1971, 72 år efter att Goddard klättrade upp i körsbärsträdet, landade den ryska farkosten Mars 3 på planeten Mars.

Publicerat av Fredde