Detta inlägg handlar om en figur som bara har existerat en väldigt kort tid, mindre än en månad faktiskt, men som redan blivit en nördfavorit ute på internet. Det är nog bäst att börja med att förklara hennes ursprung: I trailern för spelet New Super Mario Bros U. Deluxe (alltså en remake av spelet New Super Mario Bros U., som redan var en ganska otymplig titel på ett Mario-spel) som kom i september i år visades hur en av de spelbara karaktärerna, svampflickan Toadette, använder ett nytt föremål kallat ”Super Crown”, som likt tidigare supersvampar och dylikt innebar att hon förvandlades, i detta fall till en något längre figur som liknar Prinsessan Peach. Denna förvandlade figur har namnet Peachette. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Bowsette”
Dr. Madonna
För några dagar sedan lyssnade jag på The Beatles svängiga låt ”Lady Madonna”. Medan jag hörde på den tänkte jag att ”den här låten skulle fungera utmärkt i ett TV-spel, till exempel ett Mario-spel”. Tydligen är jag inte den förste som tänkt det, eftersom jag senare upptäckte att det finns ett TV-spel med musik som liknar Lady Madonna väldigt mycket, och det är faktiskt ett Mario-spel! Lyssna på den här bakgrundsmelodin i det gamla trevliga pusselspelet Dr. Mario, och jämför med Beatles alster. Är det långsökt att tänka sig en viss likhet? Här är en mer direkt jämförelse mellan de två styckena:
Dr. Mario-musiken är inte en rak kopia av Beatles-låten, den är i ett annat tempo och har diverse egna vändningar. Men Nintendo-musikern som ligger bakom Dr. Mario-musiken (för att inte tala om massor med annan klassisk Nintendo-musik), Hirokazu ”Hip” Tanaka, lär vara ett Beatles-fan, och har faktiskt samplat små stycken ur Beatles-låtar i exempelvis EarthBound, så det är inte omöjligt att han låtit sig inspireras av Paul McCartneys pianoklinkande när han skulle göra lite passande pussellösarmusik. Ska man få inspiration är det bäst att få den från de bästa.
Och om nu någon skulle bli upprörd över en skandalös låtstöld kan det vara värt att påpeka att Lady Madonna i sig har sitt ursprung i när Paul McCartney försökte sig på en imitation av blueslegenden Fats Domino, och det har sagts att den speciellt påminner om jazzmusikerns Humphrey Lytteltons låt ”Bad Penny Blues”. Jag tycker att Lady Madonnas likheter med den låten är minst lika stora som Dr. Mario-musikens likheter med Lady Madonna. Så om någon tycker att Hip Tanaka borde skämmas så borde Paul McCartney banne mig göra det också!
Publicerat av Fredde 
”This looks bad…”
Jag har aldrig spelat något av Mario Tennis-spelen, men jag gillar ändå starkt inledningsfilmen till Mario Power Tennis:
Men det allra bästa är nog ändå att det även gjordes ett antal bloopers:
”Don’t expect mouth to mouth!”
Publicerat av Fredde 
Veckans nördfavorit – Mario
Marios skapare (och tidigare nördfavorit), Shigeru Miyamoto, har vid något tillfälle sagt att hans skapelse kan jämföras med Charlie Chaplin. Utöver mustaschen finns det inga uppenbara fysiska likheter mellan de två, men vad Miyamoto menar är att Mario, likt Chaplin, kan ta sig an nästan vilken roll som helst när det behövs. Ibland var Chaplin en sorglös luffare, i andra fall en polis, eller boxningsdomare, eller fabriksarbetare, eller diktator, eller något annat. På samma sätt var Mario i sitt första spel (Donkey Kong) en snickare, sedan blev han rörmokare, fabriksarbetare, byggnadsrivare, sportdomare och sportdeltagare, doktor och naturligtvis hjältemodig räddare av prinsessor.
I ett tidigare inlägg om Luigi påpekade jag att Mario egentligen inte har några utmärkande personlighetsdrag, och att hans fega, klumpiga men välmenande bror därför är en mer intressant karaktär. Men det är kanske just Marios avsaknad av speciella egenskaper som gör det så lätt för honom att anta vilken roll som helst. Mario-spelen verkar aldrig ha några problem med att använda vilken intressant spelidé som helst, eftersom deras huvudperson är så anpassningsbar. ”Mario kan inte flyga” säger kanske någon till Miyamoto, och då säger han ”då får vi väl ge honom en slängkappa eller mössa med vingar så att han kan flyga”. ”Mario kan inte simma.” ”Då kan han klä ut sig till en groda.” ”Mario kan inte spruta vatten.” ”Då kan han bära runt på en vattenkanon.” Får man en bra idé till ett nytt sätt att spela på så kan Mario på något sätt göra det, hur konstigt det än kan verka.
Ett uppenbart tecken på denna anpassningsbarhet är att han fortfarande är med i nya och omtyckta spel. Sedan hans debut på 80-talet har massvis med spelkaraktärer haft sina uppgångar och nedgångar, ofta för att de har något specifikt tema som inte är lika lätt att anpassa till ny teknik och nya smaker bland spelarna. Exempelvis har hans stora konkurrent på 90-talet, Sonic, fortfarande inte lyckats göra riktigt bra ifrån sig i 3D-perspektiv, medan spel som Super Mario 64 och Super Mario Galaxy höjs till skyarna av recensenter och spelare. Även de ”sämre” Mario-spelen (bland dessa brukar räknas Super Mario Bros. 2 och Super Mario Sunshine) kan inte kallas direkt dåliga och är ofta bättre än de bästa av konkurrenternas spel. Mario verkar i princip vara tidlös och ständigt tilltalande, kanske just eftersom han är en sådan okomplicerad och anpassningsbar figur. Jag tror inte att någon kan säga annat än att han är både en nörd- och ickenördfavorit.
Publicerat av Fredde 
Veckans nördfavorit – Luigi
Med tanke på att Luigi nästan alltid har haft rollen som ”Spelare 2”, är det märkligt att han på många sätt är en mer intressant karaktär än sin bror, ”Spelare 1”, Mario. Mario har på det stora hela aldrig haft några utmärkande personlighetsdrag annat än ”han är modig” och ”han är snäll”. Luigi däremot är feg, klen, en smula korkad och klumpig men innerst inne ändå lika välmenande och snäll som sin bror. Alla dessa egenskaper kanske inte är direkt bra, men han har åtminstone egenskaper, och det innebär en större möjlighet till intressanta situationer och handlingar.
Med detta inte sagt att han bara är intressant från ett story-perspektiv. Mario-spelen är ju inte direkt kända för sina djupsinniga och involverande handlingar. I de allra tidigaste spelen Luigi medverkade i var det enda som skilde honom och Mario färgen på kläderna. Det var först i Super Mario Bros. 2 som han blev lite längre och smalare än sin bror och fick förmågan att hoppa högre och längre. Detta kan i princip sägas vara slumpens skördar då den västerländska versionen av Super Mario Bros. 2 egentligen var en modifierad version av ett ursprungligen orelaterat japanskt spel med namnet Doki Doki Panic, och en av karaktärerna i det spelet kunde hoppa högre och längre, så när man ändrade på karaktärernas utseende till Mario-figurer föll det sig att Luigi fick dessa förmågor. Ännu ett exempel på Mario-spelens enligt mig beundransvärda tendens att tänka på spelmekanismen först, handlingen sedan.
Det är både på grund av hans intressanta personlighet och hans användbara egenskaper som Luigi blivit en nördfavorit (kanske rör det sig också om en igenkänningsfaktor bland nördarna?). På senare år har han faktiskt också fått en del upprättelse. Han har varit huvudpersonen i sitt egna spel, Luigi’s Mansion, och blivit ihop med Prinsessan Daisy, en tidigare tämligen obskyr Mario-karaktär. Vem vet, kanske vi en dag kan få se ett spel med namnet Super Luigi Bros.?
Publicerat av Fredde 
Freddes länkar: The Bourgyman
DeviantART är för fanart vad Fanfiction.net är för fanfiction: En sida där vem som helst kan lägga upp sina verk till allmän beskådan, vilket resulterar i att majoriteten av det som läggs upp är vansinnigt dåligt (men ändå får massor med positiva kommentarer från andra lika usla konstnärer), och mycket av det tyder på oroande psykiska problem host skaparen i fråga. Men det är ändå möjligt att hitta ett och annat guldkorn i soptippen. Ett av dessa guldkorn är en kille vid namn Yves Bourgelas, mer känd som The Bourgyman.
Även om han ritar alla möjliga sorters bilder är ett återkommande tema Mario-spelen och dess karaktärer. Det finns förstås många andra Mario-bilder att hitta på DeviantART, men få av dem lyckas fånga samma uppenbara respekt och förståelse för Marios värld. Bourgyman underlåter sig inte till några enkla ”höhö, Mario är en knarkare” eller ”kolla, Prinsessan Peach är naken”-bilder (även om ett fåtal av hans bilder faktiskt är en aning vågade), han ritar bilder som är hyllningar till Mario-världen. Visst, det förekommer en hel del humor (det vore ju fel att se Mario och hans vänner som något att ta på blodigaste allvar), men det är i huvudsak den typen av humor som man egentligen inte skulle bli förvånad över om den skulle dyka upp i ett officiellt Nintendo-spel. Några av mina favoriter inkluderar:
21 Years of Bosses – Hur många känner du igen?
Born in Brooklyn – Mario innan han hamnade i Svampriket.
The Man in Green – Luigi är bäst.
Mishaps of a Podoboo – En serie i fem delar.
Veckans nördfavorit – Shigeru Miyamoto
Shigeru Miyamoto skapade Mario. Detta borde vara nog för att göra honom till en nördfavorit. Men inte nog med det: Han skapade även Zelda, Star Fox, Pikmin och en himla massa andra kända Nintendo-figurer. Faktum är att man kan säga att Miyamoto var ansvarig för att ha räddat hela TV-spelsmarknaden från undergång. När Atari brakade ihop på 80-talet var det många som trodde att TV-spel därmed skulle vara en övergående fluga. Men sedan dök Nintendo upp med sin NES och återpopulariserade TV-spel, mycket tack vare Mario, Zelda, och andra skapelser av Shigeru Miyamoto. Detta borde vara nog för att göra honom till en nördfavorit.
Men Miyamoto är inte bara mannen bakom den moderna TV-spelsmarknaden. Han är också en oerhört skön snubbe. Många andra kända spelskapare, till exempel John Romero, kan vara väldigt egotrippade och självgoda (vilket de i och för sig ibland har en viss rätt att vara om de har gjort tillräckligt bra spel). Miyamoto verkar dock alltid vara mycket snäll och trevlig, ibland nästan lite tystlåten och blyg av sig. Han syns ofta med sitt karakteristiska leende på läpparna, och när han pratar om sina spel gör han det med en genuin entusiasm som lätt smittar av sig (faktum är att det var tack vare denna entusiasm som han en gång i tiden blev anställd av Nintendo, även om de då inte riktigt visste vad han skulle få för arbetsuppgifter). När andra spelskapare uppför sig som tuffa rockstjärnor är Shigeru Miyamoto snarare en snäll, ibland lite lustig och underlig, farbror som väldigt gärna vill att du ska lyssna på hans skojiga och spännande historier om lustiga rörmokare och hjältemodiga alvpojkar och tuffa rymdrävar. Och detta är mer än nog för att göra honom till en nördfavorit.
Här kommer ett litet filmklipp där han berättar om ursprunget till Miis på sitt oefterhärmliga muntra vis, som man känner av även om det är en tolk som pratar på engelska:
Fast det förstås, det kanske är något suspekt med honom ändå…
Publicerat av Fredde 
Freddes länkar: Chrontendo
Chrontendo är ett mycket ambitiöst projekt som går ut på att en snubbe (kallad Dr. Sparkle) ska spela alla spel som någonsin släppts till NES, både utanför Japan och i det, i kronologisk ordning, och dokumentera det i form av små filmer. Han kommer naturligtvis inte att spela färdigt alla spelen, det skulle nog ta lite väl lång tid (och vissa av spelen är ju så dåliga att det knappt ens är möjligt), men det är ändå ett undertagande som nog kommer att kräva en hel del. Filmerna ger en fascinerande inblick i hur spelen till NES:en utvecklades från enkla konverteringar av den tidens arkadspel till med avancerade tingestar, och det hände då och då att man hittar något okänt guldkorn som man kanske själv känner för att spela. De filmer jag sett hitills har bland annat get mig en mycket större respekt för Super Mario Bros., då det visar sig vara makalöst mycket bättre än de plattformsspel som kom före det. Kolla själv!
Frågor – 04/01 -09
Hur gammal är Yoda?
Vid sin död var han 900 år gammal
Varför gör inte Johnny Thunder mer nytta i världen, t.ex. önskar fred på jorden?
Johnnys magiska ande (Thunderbolt) behöver specifika order för att utföra sina mirakel. Det räcker alltså inte att bara säga ”gör så att det blir fred på jorden” – utan man måste också säga hur det ska uppnås.
Vem var den nördigaste personen under 1800-talet?
Med sina mer än 1500 patent världen över blir Thomas Alva Edison förmodligen 1800-talets nördigaste man.
När kommer The Flash-filmen ut?
För tillfället ser det mycket dåligt ut för en långfilm för Superhjälten The Flash. De senaste rönen var att den skulle komma ut under 2008 men för tillfället har den inte ens ett manus.
Vad heter Mario och Luigi i efternamn?
Rörmockarbröderna heter faktiskt Mario i efternamn. Mario Mario och Luigi Mario.
Vad heter Ash Ketchums mamma?
Hon heter Delia Ketchum.
Vem var Norton I?
USAs första kejsare. Enligt honom själv.
Vad betyder udda/jämn-regeln inom Star Trek?
Trekkies och även vanliga dödliga menar att man kan veta huruvida en Star Trek-film kommer att vara bra eller dåligt beroende på vilket nummer i ordningen de har. Filmer med jämna nummer (ex Star Trek II: Wrath of Khan) ska vara bra medan de med udda nummer sk vara dåliga.
Publicerat av Jönsson 
Markera som oläst 