Freddes länkar: The Little Trashmaid

TrashmaidBloggHär är en liten söt webbserie om ett allvarligt ämne. The Little Trashmaid tog sin början som ett antal humoristiska enskilda teckningar av Stephanie Hermes (alias ”s0s2”) föreställande en sjöjungfru som lever i vår moderna ocean, en ocean full av allt möjligt skräp. Hon klär sig i gamla plastpåsar, leker med plastbestick och trasslar titt som tätt in sig i gamla nät eller blir nedkladdad av oljespill. Teckningarna blev så pass populära att Hermes började göra korta serier med sjöjungfrun, och sakta men säkert introducerades fler karaktärer, inklusive en människa som sjöjungfrun blir kompis med, och som gör sitt bästa för att förklara alla de konstigheter som människor hittar på, och hjälper henne ur fiskegarnen när det behövs. Hermes har också i samarbete med andra personer skapat en del korta animationer med skräpjungfrun, inklusive två musikvideos.

Serien är helt utan dialog, vilket fungerar bra då karaktärerna är ritade väldigt uttrycksfullt och majoriteten av humorn är av det fysiska slaget, så det är aldrig svårt att förstå vad som pågår. Det som verkligen fascinerar mig är dock att den har en väldigt glad och lättsam ton, trots att dess huvudsakliga tematik är ett så pass deprimerande ämne som föroreningen av våra hav. Havets innevånare verkar inte vara medvetna om hur allvarligt läget är, utan reagerar främst med nyfikenhet och förvåning över de många märkliga prylarna som faller i vattnet, vilket förstås leder till många komiska situationer när deras entusiasm över skräp krockar med människornas syn på det. Och människorna som förekommer i serien verkar också vara väldigt vänliga, de försöker hjälpa till så gott det går, även om det är ett problem som enskilda personer inte kan lösa på egen hand. I slutändan tycker jag att serien trots det sorgliga ämnet ändå verkar tämligen optimistisk, vi kan göra något åt miljöförstöringen och hjälpa de som drabbas av den om vi vill.

Vad vore julen utan rap?

Och då menar jag inte den sorten som kommer efter att ha druckit för mycket julmust, utan den käcka pratmusiken med feta beats som borde ligga alla nördar varmt om hjärtat. Det går nog att gräva fram många skojiga hiphoplåtar med jultema, men jag tänkte ta en titt på tre som jag tror kan sägas vara de mest kända, och som tillsammans visar vilket variation det faktiskt finns i rap. Den ”snällaste” av de tre är nog faktiskt Christmas in Hollis av de glada gossarna i Run-D.M.C. Rösterna kanske låter kaxiga och tuffa, men texten är egentligen en ganska typisk skildring av en mysig jul, avslutad med en glad julhälsning. Fortsätt läsa ”Vad vore julen utan rap?”

Christopher Lee 1922 – 2015

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Fortsätt läsa ”Christopher Lee 1922 – 2015”

Findemokraterna: Tyngre än de verkar?

Såhär efter valets allmänna politiska yra och med de nuvarande politiska förväxlingarna blev jag inspirerad att på YouTube söka upp en sekvens ur Galenskaparna och After Shaves gamla politiska satirfilm Monopol. I filmen bestämmer sig den slemmige mediemogulen Sune Finåker (spelad av Peter Rangmar) för att starta ett politiskt parti, ”Findemokraterna”, och ta över makten i Sverige. När jag tittade på klippet kom jag till en insikt, men innan jag berättar om den är det väl bäst om jag låter er se det jag tittade på, nämligen en intervju med Finåker som utmynnar i ett spektakulärt glättigt sångnummer:

Fortsätt läsa ”Findemokraterna: Tyngre än de verkar?”

Svensk 1900-talshumor – En rolig historia!

rolighistoria

 

Glädjefrids minivarietésällskap återvänder till Lund Comedy Festival i sommar med den pinfärska föreställningen  ”Svensk 1900-talshumor – En rolig historia!”.

Det är tredje gången gillt för Glädjefrids minivarietésällskap som efter att ha roat festivalpubliken med i tur och ordning Falstaff, fakir och Tom Lehrer nu tar sig an ett nytt kulturarv. Denna gång bjuder man på en exposé över svensk 1900-talshumor. Med ett nummer per decennium görs en tidsresa genom ett sekel av revy och kabaré, film, skivor, radio och TV. Det blir klassiskt och bortglömt, tidstypiskt och tidlöst, tal och sång – allt i Glädjefrids alldeles egen tappning.

Biljetterna kostar 50.- styck och kan inhandlas på festivalens hemsida. Observera att man även måste ha ett humorband.

Publicerat av Jönsson

Sanningen om Beatles

Musikproducenten och –teknikern Michael B. Tretow är nog mest känd för att han tog fram det distinkta ljudet för popgruppen ABBA när det begav sig, men även för en och annan svängig nördig låt. Hans viktigaste bidrag till populärmusiken är tyvärr mindre känt, han var nämligen mannen som redde ut ett av musikhistoriens största missförstånd:

Publicerat av Fredde Paul

Kirk och berget

Att skämta om Star Trek-skådespelaren William Shatner är en typ av nördhumor som vid det här laget borde vara ganska uttjatad, men då och då dyker det fortfarande upp nya fyndiga roligheter baserat på skådisen som för evigt kommer vara ihågkommen för sin roll som Kapten Kirk. Saken är ju den att det finns så mycket roligt Shatner-material att utgå från. Inte bara skojiga repliker och scener från Star Trek, utan även saker som Shatners musikkarriär (han har släppt fem skivor, även om den första, ”The Transformed Man”, troligtvis är den mest (ö)kända), hans medverkan i diverse reklamfilmer, hans TV-karriär efter Star Trek, och diverse annat smått och gott.

Här har vi ett klassiskt exempel på Shatner-humor från inte så väldigt länge sedan. Den utgår från en filmsnutt som gjordes i samband med den Shatner-regisserade femte Star Trek-långfilmen, Star Trek V: The Final Frontier, i vilken Shatner försöker förklara en scen i filmens början, då Kirk håller på med bergsklättring:

Denna smått bisarra machofilosofiska harrang kan säkert skämtas med på många sätt, men bandet Fall On Your Sword gjorde det kanske bäst i form av en sång, med titeln Shatner Of The Mount:

Publicerat av Fredde