I ett inlägg här på bloggen som jag skrev för många jular sedan tog jag bland annat upp den famösa och uttjatade sången Juligen av Just D. Jag lovar även denna gång att inte nämna det ironiska i att en sång om julplågor själv lyckats bli en julplåga (okej, fast nu gjorde jag det). Istället tänkte jag fokusera på en av de andra julsånger som samplas i Juligen, specifikt den varifrån Just D har tagit en kvinnlig röst sjungandes ”nu är det jul igen”. Rösten tillhör nämligen ingen mindre än Alice Babs, och det är inte bara någon enkel inspelning av den gamla låten om att julen varar än till påska. Låten i fråga heter The Big Juleblues, och är en humoristisk jazzig genomgång av ett antal gamla julsånger, inte bara med Babs, utan även med Povel Ramel och den fantastiska djupa rösten tillhörande Martin Ljung:
Det finns mycket att roas åt i denna låt, inklusive när den skojar om att lyssnaren måste vända sida på skivan för att fortsätta lyssna på den, ett skämt som kanske inte är lika begripligt när man hör den i digital form. På sätt och vis kan den och Juligen sägas tillhöra samma genre, humoristiska jullåtar som lättsamt skojar med gamla traditioner. The Big Juleblues har dock den fördelen att den inte blivit spelad till överdrift år efter år, så varför inte ta och byta ut Juligen mot den på spellistan när det är dags för glöggmingel denna december? Alstret från Just D kommer ju säkerligen inte undgå någon ändå.
Publicerat av Fredde 
Det är nu mer än ett år sedan jag skrev 
Här är en liten söt webbserie om ett allvarligt ämne. 
TV-spelserien Mega Man är en riktig långkörare, och har fått ett flertal populära spinoff-serier såsom Mega Man X och Mega Man Battle Network. Den ursprungliga ”huvudserien”, som bara heter ”Mega Man” har nu så många som 11 spel, även om många spelnördar anser att serien var som bäst i början, när spelen kom ut till NES (faktum är att Mega Man 9 och 10, som kom ut på 2000-talet, avsiktligt hade samma sorts grafik och ljud som de gamla 80-talsspelen för att ge en ordentligt nostalgisk stämning). Spelen handlar om roboten Mega Man (i Japan kallad Rockman) som byggts av vetenskapsmannen Dr. Light för att sätta stopp för den ondskefulle vetenskapsmannen Dr. Wily, som byggt en massa fientliga robotar. Varje spel går ut på att ta sig igenom ett antal plattformsnivåer som slutar med en bosstrid mot en av Wilys robotar, som alla har någon gimmick och ett namn som slutar på ”Man”. Så i till exempel det första spelet måste man besegra Fire Man, Ice Man, Guts Man, Bomb Man, Cut Man och Elec Man. Efter att ha besegrat en av dessa ”robot masters” får Mega Man deras specialförmåga, som han kan använda mot de andra bossarna. 
I år finns det en julsång som jag tycker har lite extra relevans, nämligen Tomtegubben som hade snuva (även känd som ”En liten tomtegubbe satt en gång”), skriven av Felix Körling år 1915. Likt flera andra sånger vi associerar med julen kanske den rent tekniskt inte kan klassas som en julsång, då den ju inte handlar om julfirande, och tomtegubben i texten syftar på det gamla svenska mytologiska väsendet ”tomte”, även känt som ”hustomte”, snarare än jultomten. Det har dock inte hindrat den från att förekomma på otaliga julskivor genom åren. 
Denna skojiga lilla sång, en parodi på den klassiska julsången ”Jingle bells”, på svenska känd som ”Bjällerklang” (och ursprungligen med titeln ”One horse open sleigh”) är en bit nördhumor som troligtvis är känd bland många icke-nördar också. Texten finns i många olika varianter, till exempel ”The Joker stole the Batmobile, and the Penguin got away”, vilket har att göra med det intressanta faktum att ingen vet vem som är dess ursprungliga skapare. Det är lätt hänt att man tror att det var någon på DC Comics som hittade på sången då den ju handlar om en av deras mest kända superhjältar (och den har naturligtvis förekommit i en och annan gång i exempelvis tecknade filmer och dylikt med Batman). Men vad jag har kunnat se på internet är så inte fallet, utan 
Med tanke på den välbehövliga uppmärksamheten kring sexuella trakasserier och övergrepp som vuxit fram de senaste månaderna (och som förhoppningsvis fortsätter växa) tänkte jag det kunde vara passande att ta en titt på kontroversen och diskussionen kring en känd gammal amerikansk jullåt, nämligen Baby, It’s Cold Outside. Sången skrevs 1944 av musikalsångsförfattaren Frank Loesser, och framfördes ursprungligen av honom och hans fru, Lynn Garland, när dessa besökte fester, vanligtvis mot slutet av festen. För sångens text handlar ju om en man och en kvinna (i den skrivna texten något suggestivt refererade till som ”wolf” och ”mouse”) som tillbringat en kväll tillsammans, och där kvinnan nu tänker gå hem. Mannen försöker dock övertala henne att stanna, med den huvudsakliga motivationen att, ja, det är ju kallt ute. Här är en inspelning av Loessers och Garlands framförande av sången: 
Markera som oläst 