Freddes länkar: The Little Trashmaid

TrashmaidBloggHär är en liten söt webbserie om ett allvarligt ämne. The Little Trashmaid tog sin början som ett antal humoristiska enskilda teckningar av Stephanie Hermes (alias ”s0s2”) föreställande en sjöjungfru som lever i vår moderna ocean, en ocean full av allt möjligt skräp. Hon klär sig i gamla plastpåsar, leker med plastbestick och trasslar titt som tätt in sig i gamla nät eller blir nedkladdad av oljespill. Teckningarna blev så pass populära att Hermes började göra korta serier med sjöjungfrun, och sakta men säkert introducerades fler karaktärer, inklusive en människa som sjöjungfrun blir kompis med, och som gör sitt bästa för att förklara alla de konstigheter som människor hittar på, och hjälper henne ur fiskegarnen när det behövs. Hermes har också i samarbete med andra personer skapat en del korta animationer med skräpjungfrun, inklusive två musikvideos.

Serien är helt utan dialog, vilket fungerar bra då karaktärerna är ritade väldigt uttrycksfullt och majoriteten av humorn är av det fysiska slaget, så det är aldrig svårt att förstå vad som pågår. Det som verkligen fascinerar mig är dock att den har en väldigt glad och lättsam ton, trots att dess huvudsakliga tematik är ett så pass deprimerande ämne som föroreningen av våra hav. Havets innevånare verkar inte vara medvetna om hur allvarligt läget är, utan reagerar främst med nyfikenhet och förvåning över de många märkliga prylarna som faller i vattnet, vilket förstås leder till många komiska situationer när deras entusiasm över skräp krockar med människornas syn på det. Och människorna som förekommer i serien verkar också vara väldigt vänliga, de försöker hjälpa till så gott det går, även om det är ett problem som enskilda personer inte kan lösa på egen hand. I slutändan tycker jag att serien trots det sorgliga ämnet ändå verkar tämligen optimistisk, vi kan göra något åt miljöförstöringen och hjälpa de som drabbas av den om vi vill.

Mega Mans märkligaste musik

megamangutsmanTV-spelserien Mega Man är en riktig långkörare, och har fått ett flertal populära spinoff-serier såsom Mega Man X och Mega Man Battle Network. Den ursprungliga ”huvudserien”, som bara heter ”Mega Man” har nu så många som 11 spel, även om många spelnördar anser att serien var som bäst i början, när spelen kom ut till NES (faktum är att Mega Man 9 och 10, som kom ut på 2000-talet, avsiktligt hade samma sorts grafik och ljud som de gamla 80-talsspelen för att ge en ordentligt nostalgisk stämning). Spelen handlar om roboten Mega Man (i Japan kallad Rockman) som byggts av vetenskapsmannen Dr. Light för att sätta stopp för den ondskefulle vetenskapsmannen Dr. Wily, som byggt en massa fientliga robotar. Varje spel går ut på att ta sig igenom ett antal plattformsnivåer som slutar med en bosstrid mot en av Wilys robotar, som alla har någon gimmick och ett namn som slutar på ”Man”. Så i till exempel det första spelet måste man besegra Fire Man, Ice Man, Guts Man, Bomb Man, Cut Man och Elec Man. Efter att ha besegrat en av dessa ”robot masters” får Mega Man deras specialförmåga, som han kan använda mot de andra bossarna. Fortsätt läsa ”Mega Mans märkligaste musik”

Attji attji attji prosit!

TomtegubbensnuvaI år finns det en julsång som jag tycker har lite extra relevans, nämligen Tomtegubben som hade snuva (även känd som ”En liten tomtegubbe satt en gång”), skriven av Felix Körling år 1915. Likt flera andra sånger vi associerar med julen kanske den rent tekniskt inte kan klassas som en julsång, då den ju inte handlar om julfirande, och tomtegubben i texten syftar på det gamla svenska mytologiska väsendet ”tomte”, även känt som ”hustomte”, snarare än jultomten. Det har dock inte hindrat den från att förekomma på otaliga julskivor genom åren. En tidig inspelning av Lisbeth Bodin gavs ut 1950, men jag tycker den är lite för gullig och sötsliskig. Mycket trevligare är då denna jazziga version av Claes Jansson. Men den version som jag växt upp med, och som därmed är min favorit, framfördes av Lasse Brandeby under sitt alias Kurt Olsson, tillsammans med den underbara Damorkestern, på den klassiska julskivan ”Julkurt med Damorkestern” från 1990:

Ha en god jul allesammans, och låt oss hoppas att vi alla kan säga ”hoppsansa, nu blir jag bra!” nästa år.

Publicerat av Fredde Tomtenysavatar

Läderlappars odörer och rödhakars avkommor

Jingle bells, Batman smells

Robin laid an egg

The Batmobile lost its wheel

And the Joker got away, hey!

JingleBellsDenna skojiga lilla sång, en parodi på den klassiska julsången ”Jingle bells”, på svenska känd som ”Bjällerklang” (och ursprungligen med titeln ”One horse open sleigh”) är en bit nördhumor som troligtvis är känd bland många icke-nördar också. Texten finns i många olika varianter, till exempel ”The Joker stole the Batmobile, and the Penguin got away”, vilket har att göra med det intressanta faktum att ingen vet vem som är dess ursprungliga skapare. Det är lätt hänt att man tror att det var någon på DC Comics som hittade på sången då den ju handlar om en av deras mest kända superhjältar (och den har naturligtvis förekommit i en och annan gång i exempelvis tecknade filmer och dylikt med Batman). Men vad jag har kunnat se på internet är så inte fallet, utan sången har högst troligast sitt ursprung hos något finurligt barn som en gång hittade på den, kanske inte i den formen vi känner den idag. Den har sedan spridit sig från mun till mun och ändrats och varierats på otaliga sätt (jag har till exempel hört talas om en variant som slutar med raderna ”Santa Claus lost his drawers over the motorway”), vilket kanske inte är så förvånande då den är både lätt att lära sig och rolig att sjunga. De tidigaste kända omnämnanden av någon variant av sången kommer från 60-talet, så det är troligt att det kan ha varit i samband med Batman-TV-serien med Adam West i titelrollen som någon hittade på den (den dyker dock faktiskt aldrig upp i den TV-serien, trots att den skulle passat perfekt).

Jag fick en ny uppskattning för sången när jag lärde mig dess ursprung (eller snarare dess avsaknad av ursprung). Den är en del av det kollektiva nördmedvetandet, en liten bit kultur som gått i arv och förändrats från generation till generation, likt så många andra folksånger och folksagor. Man skulle till och med kunna kalla den en ”meme”, som växte fram innan internet var uppfunnet, och som lever vidare än idag. DC Comics må äga Batman, men de äger inte en av de mest omtyckta sångerna om honom.

God jul, se till att duscha innan ni går på julfest, och kolla så att vinterdäcken sitter fast ordentligt!

Publicerat av Fredde Julbatmanavatar

Den jävla månen!

Idag är det 50 år sedan Apollo 11 landade på månen. Låt oss fira det med följande filmklipp med absolut autentiska kommunikationer från landningen:

Okej, kanske är det någon av er som insett att det inte är helt och hållet autentiskt. Det är egentligen en låt(?) av det experimentella bandet The Evolution Control Committee. Men jag tycker det är en ganska bra sammanfattning av det fantastiska med månlandningen.

Publicerat av Fredde Apollo 11

Är det dags för ”Baby, It’s Cold Outside” att komma in från kylan?

ap_560426054Med tanke på den välbehövliga uppmärksamheten kring sexuella trakasserier och övergrepp som vuxit fram de senaste månaderna (och som förhoppningsvis fortsätter växa) tänkte jag det kunde vara passande att ta en titt på kontroversen och diskussionen kring en känd gammal amerikansk jullåt, nämligen Baby, It’s Cold Outside. Sången skrevs 1944 av musikalsångsförfattaren Frank Loesser, och framfördes ursprungligen av honom och hans fru, Lynn Garland, när dessa besökte fester, vanligtvis mot slutet av festen. För sångens text handlar ju om en man och en kvinna (i den skrivna texten något suggestivt refererade till som ”wolf” och ”mouse”) som tillbringat en kväll tillsammans, och där kvinnan nu tänker gå hem. Mannen försöker dock övertala henne att stanna, med den huvudsakliga motivationen att, ja, det är ju kallt ute. Här är en inspelning av Loessers och Garlands framförande av sången: Fortsätt läsa ”Är det dags för ”Baby, It’s Cold Outside” att komma in från kylan?”

Vad vore julen utan rap?

Och då menar jag inte den sorten som kommer efter att ha druckit för mycket julmust, utan den käcka pratmusiken med feta beats som borde ligga alla nördar varmt om hjärtat. Det går nog att gräva fram många skojiga hiphoplåtar med jultema, men jag tänkte ta en titt på tre som jag tror kan sägas vara de mest kända, och som tillsammans visar vilket variation det faktiskt finns i rap. Den ”snällaste” av de tre är nog faktiskt Christmas in Hollis av de glada gossarna i Run-D.M.C. Rösterna kanske låter kaxiga och tuffa, men texten är egentligen en ganska typisk skildring av en mysig jul, avslutad med en glad julhälsning. Fortsätt läsa ”Vad vore julen utan rap?”

Christopher Lee 1922 – 2015

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Fortsätt läsa ”Christopher Lee 1922 – 2015”