Mega Mans märkligaste musik

megamangutsmanTV-spelserien Mega Man är en riktig långkörare, och har fått ett flertal populära spinoff-serier såsom Mega Man X och Mega Man Battle Network. Den ursprungliga ”huvudserien”, som bara heter ”Mega Man” har nu så många som 11 spel, även om många spelnördar anser att serien var som bäst i början, när spelen kom ut till NES (faktum är att Mega Man 9 och 10, som kom ut på 2000-talet, avsiktligt hade samma sorts grafik och ljud som de gamla 80-talsspelen för att ge en ordentligt nostalgisk stämning). Spelen handlar om roboten Mega Man (i Japan kallad Rockman) som byggts av vetenskapsmannen Dr. Light för att sätta stopp för den ondskefulle vetenskapsmannen Dr. Wily, som byggt en massa fientliga robotar. Varje spel går ut på att ta sig igenom ett antal plattformsnivåer som slutar med en bosstrid mot en av Wilys robotar, som alla har någon gimmick och ett namn som slutar på ”Man”. Så i till exempel det första spelet måste man besegra Fire Man, Ice Man, Guts Man, Bomb Man, Cut Man och Elec Man. Efter att ha besegrat en av dessa ”robot masters” får Mega Man deras specialförmåga, som han kan använda mot de andra bossarna. Fortsätt läsa ”Mega Mans märkligaste musik”

Sci-Fimässan i Malmö 2018: Inte smått, men gott

20180325_111241Även om jag nyligen börjat besöka The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention mer reguljärt igen var det ändå väldigt längesedan jag besökte den när den hölls i Malmö. Tyvärr blev besöket på denna mässa inte riktigt så roligt som jag hade hoppats, då jag speciellt sett fram emot att få prova på det nya miniatyrspelet Star Wars: Legion. När jag och Jönsson kom till mässan fick vi dock veta av arrangörerna som skulle demonstrera spelet, den Malmöbaserade spelorganisationen Spelens hus, att demospelet var inställt, eftersom miniatyrerna inte var på plats. Väldigt synd, speciellt efter vår roliga miniatyrspelupplevelse på mässan i Göteborg. Det fanns dock några andra spel på plats, så vi provade på att spela ett Virtual Reality-spel där man ska vifta med händerna i takt med musik, vilket likt så många andra VR-spel är roligt både för spelaren och för den som tittar på spelaren. Jönsson fick högre poäng än jag när han provade det, men jag vill till mitt försvar säga att vi körde helt olika låtar (jag fick ”Fuldans” med Melodifestivalbandet Rolandz, medans Jönsson fick klassikern ”Intergalactic” med Beastie Boys). Sedan fanns det också ett gammalt NES uppställt med Super Mario Bros., så vi körde varsin bana i det också. Definitivt spelupplevelser som gav kontrast mellan nytt och gammalt! Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan i Malmö 2018: Inte smått, men gott”

The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!

HeraclesIVI slutet av 2016 hände äntligen en sak som jag sett fram emot länge: Fan-översättningen till engelska av det japanska spelet The Glory of Heracles IV släpptes äntligen för nerladdning. Översättarna påstår att arbetet med översättningen har pågått till och från under hela 13 år (eftersom spelets kodning visade sig vara vansinnigt svår att hacka för att kunna sätta in den engelska texten), och även om jag nog inte väntat på den så länge har det ändå varit under många år som jag besökt deras hemsida för att få veta hur långt de kommit med den. Att översättningen nu är färdig gör mig inte bara glad för att jag äntligen får möjlighet att spela detta spel, utan även för att de innebär att alla spel i The Glory of Heracles-serien nu är översatta. Fortsätt läsa ”The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!”

Den där Samus är en ball kille!

Nyligen lades en gammal manga baserad på det ursprungliga Metroid-spelet till NES upp på The Metroid Database. Det rör sig om en sorts kombination av serie och strategiguide. Eftersom den producerades under en tid då den enda officiella källan om Samus Aran var just det första spelet har den vissa detaljer som kan tyckas lite underliga för moderna läsare. Tonen på mangan verkar vara smått humoristiskt (exempelvis tillbringar Samus tiden det tar att resa i rymden med att spela NES-spel), vilket kanske inte passar riktigt med spelserien som är en av de mer allvarliga och mindre humoristiska av Nintendos skapelser. Fortsätt läsa ”Den där Samus är en ball kille!”

Freddes länkar: Chrontendo

Chrontendo är ett mycket ambitiöst projekt som går ut på att en snubbe (kallad Dr. Sparkle) ska spela alla spel som någonsin släppts till NES, både utanför Japan och i det, i kronologisk ordning, och dokumentera det i form av små filmer. Han kommer naturligtvis inte att spela färdigt alla spelen, det skulle nog ta lite väl lång tid (och vissa av spelen är ju så dåliga att det knappt ens är möjligt), men det är ändå ett undertagande som nog kommer att kräva en hel del. Filmerna ger en fascinerande inblick i hur spelen till NES:en utvecklades från enkla konverteringar av den tidens arkadspel till med avancerade tingestar, och det hände då och då att man hittar något okänt guldkorn som man kanske själv känner för att spela. De filmer jag sett hitills har bland annat get mig en mycket större respekt för Super Mario Bros., då det visar sig vara makalöst mycket bättre än de plattformsspel som kom före det. Kolla själv!

Varför jag hatar Ultima III

Ultima-spelen är kända för att ofta vara nyskapande och kreativa med RPG-genrens konventioner (faktum är att det första Ultima-spelet, Akalabeth: World of Doom, ofta anses vara det första elektroniska RPG:et någonsin, även om det finns en del som argumenterar emot detta). Så naturligtvis satte jag mig ner för att spela dessa spel. Akalabeth visade sig vara vansinnigt primitivt men ändå charmigt på något vis, Ultima I: The First Age of Darkness var ganska underhållande med sin blandning av fantasy och science fiction och Ultima II: The Revenge of the Enchantress var, trots att det anses som ett av de sämsta spelen i serien, ändå relativt spelbart. Sedan var det dags för Ultima III: Exodus, vilket jag hade läst här och var på internet skulle vara det bästa av de tre första spelen. Efter ett tag började jag dock starkt misstänka att personerna som tyckte detta antingen hade extremt starka nostalgi-glasögon på sig, aldrig faktiskt spelat det utan bara läst om det, eller helt enkelt var dumma i huvudet. Fortsätt läsa ”Varför jag hatar Ultima III”