Prince of Persia 2: En besvikelse

Nej, jag talar inte om någon eventuell uppföljare till filmen Prince of Persia, utan om uppföljaren till det ursprungliga Prince of Persia-spelet, Prince of Persia 2: The Shadow and the Flame. Jag är inte besviken för att spelet inte lever upp till sin föregångare, snarare är jag besviken för att det inte lever upp till sig själv.

Det finns ju faktiskt så mycket att gilla med Prince of Persia 2. Grafiken är väldigt stilig, musiken och ljudet likaså, och det är uppenbart att spelskaparna ville fortsätta på samma tema som i det första spelet, nämligen att göra ett filmiskt plattformsspel med många spännande händelser, våghalsiga hopp och filmisk action, och också utveckla detta till nya höjder. Det börjar också bra, en inledning förklarar att efter att prinsen räddat prinsessan i det förra spelet upptäcker han att han blivit ersatt av en dubbelgångare, och blir tvungen att fly hals över huvud från det rike som han räddat. Spelet börjar direkt med att prinsen hoppar ut från en krossad ruta i palatset, slåss mot några vakter, hoppar mellan taken och till slut lyckas ta sig ombord på en båt i sista sekunden, med massor av vakter efter sig, allt under spelarens kontroll. Resten av spelet handlar om hur han måste ta sig tillbaka till Persien, och på vägen får vi veta lite mer om hans bakgrund (men inte hans namn, naturligtvis). Fortsätt läsa ”Prince of Persia 2: En besvikelse”

Prinsen från Persien

Nästa år går filmen Prince of Persia: The Sands of Time upp på biograferna, med Jake Gyllenhaal (kanske mest känd som titelfiguren i den gamla kultfilmen Donnie Darko) i huvudrollen. Trailer finns att tillgå här, och jag tycker faktiskt det ser ganska lovande ut. Visst, filmer baserade på TV-spel har hittills i huvudsak varit mediokra som bäst och jag förväntar mig inget storverk, men nog kan det bli en hyfsad, och kanske till och med ganska bra äventyrsactionfilm. Ett gott tecken är att nördhatobjektet Uwe Boll inte har någonting som helst att göra med filmen. Ett annat gott tecken är att det är samma folk som gjorde Pirates of the Carribbean som ligger bakom denna film. Det faktum att en av manusförfattarna är ingen mindre än Jordan Mechner, mannen som skapade den ursprungliga spelserien, bådar också gott. Mechner är nämligen inte bara spelskapare, han har även jobbat som både manusförfattare och regissör tidigare. Och naturligtvis blir man också glad av att se en av Markera Som Olästs favoritskådespelare, Alfred Molina, i en av rollerna.

Filmen är, som titeln antyder, i huvudsak baserad på de nyare 3D-spelen, men jag hoppas ändå att det görs någon sorts referens till originalet, Prince of Persia, från 1989. Spelet var för sin tid väldigt snyggt, speciellt animationerna, som Mechner gjorde genom att filma sin bror och sedan använda detta som mall för karaktärernas rörelser i spelet. Detta ledde också till ett något annorlunda kontrolsystem för ett plattformsspel som säkert frustrerade många spelare. Men när man väl lärt sig det känns det ändå ganska naturligt. Till skillnad från till exempel Mario, som hoppar direkt när man trycker på hoppknappen, så tar den icke namngivna huvudpersonen i Prince of Persia först sats och kastar sig sedan frammåt, utan att du kan styra honom när han väl är i luften. Vilket ju faktiskt är något mer realistiskt, och passar bra ihop med de detaljerade animationerna. Om det är något som verkligen definierar Prince of Persia så är det att springa fram mot en avgrund med spikar i botten, i sista sekunden kasta sig ut mot en avlägsen gallerdörr som långsamt håller på att stängas och lyckas greppa tag i plattformen under den med bara fingerspetsarna, och sedan dra sig upp precis innan dörren stängs bakom en. Det är lika spännande varje gång.

Det andra viktiga momentet i spelet är tiden. Den ondskefulle skurken Jaffar (icke att förväxla med Disney-skurken, som kom senare) tänker gifta sig med prinsessan om exakt en timme när du börjar spelet, och minuterna tickar på medan du spelar. Mycket av spelets utmaning är därför att ta reda på hur man på snabbaste sättet kan ta sig igenom varje nivå, lite grann som i Metroid-spelen, men här måste man klara spelet inom en viss tid, annars klarar man det inte alls.

Spelet varierar sig också mycket mellan nivåerna så att man ständigt måste vara på sin vakt. Du börjar i slottets mörka fängelsehålor, men efter några nivåer ändrar sig bakgrunderna till ett stiligt arabiskt (eller man ska kanske säga persiskt) slott med fönster som visar den stjärnklara himlen utanför. Till en början stöter du på turbanförsedda vakter som du måste utmana i svärdsdueller, men senare möter du även ett odödligt skelett som du måste besegra på annat vis, och spelets kanske mest djävulske fiende, en kopia av huvudpersonen som dyker upp när man hoppar igenom en spegel, och som sedan gör allt för att göra livet surt för spelaren. Det märks att Mechner även är filmskapare, för Prince of Persia är ett väldigt filmiskt spel (och inte på Hideo Kojima-sättet) med äventyr, kärlek, humor och action som gör att du ofta har hjärtat i halsgropen. Och det är just därför jag också tror att det kan bli en bra film av det.

Faktum är att man kan säga att trailern faktiskt gör en referens till spelet eftersom Gyllenhaal gör ett flertal halsbrytande hopp över djupa avgrunder. Och det är det som Prince of Persia alltid har handlat om.

Publicerat av Fredde