Markera som Oläst är idag stolta att utannonsera vår nya samarbetspartner, en sida som vi tycker är av mycket stor kvalitet och säkerligen kan tilltala de flesta av våra läsare. Ni är säkert många som sett den oerhörda uppsjö av dejting-sidor och appar som finns att använda sig av i jakten på kärleken (eller för mer kötsliga ändamål). Många av dessa är dock av låg kvalitet, och dess klientel tilltalar säkerligen inte våra sofistikerade läsare, som inte nöjer sig med kreti och pleti när det gäller potentiella partners. Därför vill vi gärna premiera en dejting-sida som sticker ut från mängden med sin kvalitet och sitt fokus på personer som vill ha det absolut bästa i livet: Elite-Singlar. Fortsätt läsa ”Seriös dejting för seriösa rymdpiloter”
Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Minnesapparaten”
Rick and Morty är en fantastisk serie på många sätt. Nyligen strecksåg jag hela första säsongen på Netflix för andra gången på mycket kort tid. Seriens väldigt nördiga humor, kombinerat med ett briljant avvisande av all form av vetenskaplig riktighet gör att den nästan känns lite meta. Som en kommentar på nördiga serier i allmänhet.
Fortsätt läsa ”Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Minnesapparaten””Här gör Caesar Augustus reklam för majonnäs.
Så, ja det har varit ett tag sedan den senaste uppdateringen men det finns en bra förklaring till varför.
Jag är nämligen väldigt lat.
Fortsätt läsa ”Här gör Caesar Augustus reklam för majonnäs.”
Inspirationskällor till Star Wars: Hajen
Jag har tidigare här på bloggen skrivit om några filmer som inspirerade George Lucas när han hittade på Star Wars. Gemensamt för dessa filmer är att de har olika likheter med handlingen och tonen i Star Wars. Steven Spielbergs skräckfilm från 1975, Hajen, kan kanske inte sägas ha inspirerat handlingen i Star Wars på samma sätt, men den är ändå en viktig bidragande faktor till att Star Wars blev den film den blev. Star Wars var nämligen en s.k. ”high concept”-film, och Hajen brukar sägas vara filmen som skapade och populariserade high concept-konceptet. Fortsätt läsa ”Inspirationskällor till Star Wars: Hajen”
Rymdkrig för barn
I och med att Star Wars-filmen The Phantom Menace nu ska gå upp på bio i 3D har det gjorts en speciell ”barnanpassad” trailer till filmen, kallad en ”kids featurette”:
I och för sig kan The Phanton Menace sägas vara den mest ”barnvänliga” av Star Wars-filmerna, men ovanstående trailer blir ändå tvungen att hoppa över vissa mindre barnvänliga detaljer, och om man tänker på filmen i relation till resten av filmserien finns det många mörka undertoner. Vilket tas tillvara på i följande parodi:
Publicerat av Fredde 
Vila i frid, Steve Jobs
Steve Jobs, som var en av Apples grundare och har haft stort inflytande på deras produkter, och därmed på datorer och elektronik i allmänhet, har avlidit i cancer. Här är en klassisk Apple-reklamfilm som introducerade deras Macintosh:
Publicerat av Fredde 
När Halo fick oss att tro
Jag har faktiskt aldrig spelat ett spel i Bungies populära spelserie Halo (fast jag har provat på föregångaren, Marathon), men jag är fullt medveten om hur oerhört stor den blivit. Så när Halo 3 lanserades dök det naturligtvis upp reklamfilmer för det. Men dessa reklamfilmer var lite annorlunda. Bungie verkar ha bestämt sig för att det inte krävdes några faktiska bilder från spelet för att göra folk intresserade, i stället tog de ett helt annat grepp. Reklamfilmerna i kampanjen som kallades ”Believe” tog sig formen av en sorts fiktiv dokumentär, som utspelar sig efter det stora rymdkriget mellan mänskligheten och utomjordingarna, alltså efter spelet.
En av filmerna kretsar kring ett minnesmärke i form av en stor modell av ett slag i kriget. Musiken är sparsmakat, allvarsamt pianoklinkande, medan kameran rör sig genom modellen som blir ett fruset ögonblick i tiden. Utan att visa något från spelet visar den korta reklamfilmen ändå att det uppenbarligen kommer att innehålla rejält med action, fast det mesta av denna action lämnas till tittarens fantasi.
Ännu mer intressanta är dock de tre filmerna där gamla veteraner från kriget drar sig till minnes upplevelser från det, och också minns Master Chief, spelets huvudperson. En står vid det tidigare nämnda monumentet och ser kanske sig själv någonstans där i slaget, två tar sig en titt på diverse gamla vapen från kriget, och en verkar uppenbarligen leva sig tillbaka till en skräckinjagande händelse i en mörk skog. Spelets huvudperson själv dyker inte upp, och återigen får man inte se något från spelet, men det antyds ändå att Master Chief gör några riktigt hjältemodiga saker under det, eftersom han flera år senare fortfarande minns av de andra soldaterna.
Kampanjens namn var som sagt ”Believe”, och reklamfilmerna gör det faktiskt en liten smula möjligt att tro att det stora rymdkriget faktiskt har ägt rum, och att vi alla borde vara tacksamma för Master Chiefs insats. Det var definitivt en väl genomtänkt idé från reklammakarnas sida som fick spelet att stå ut från alla andra flådiga pang-pang-spel med utomjordingar och tuffa huvudpersoner.
Publicerat av Fredde 
Hur blir man spelskapare?
Många nördar drömmer kanske om att få jobba i spelindustrin och att designa TV- och datorspel som blir storsäljare. Men många oroar sig dock säkert också för att ett jobb i spelindustrin kräver massvis med hårt arbete, långa timmar med programmering och buggar, så gott som omöjliga deadlines, oförstående recensenter, och idétorka. Dessa orosmoln är dock helt obefogade, vilket följande reklamfilm för en skola där man kan lära sig speldesign visar, en reklamfilm som jag måste säga är den absolut bästa representationen av hur livet i spelbranschen egentligen är:
http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-7675519043804402267#&hl=en
Publicerat av Fredde 
Freddes länkar: Meet the Team
Team Fortress var ett populärt flerspelar-FPS, kanske mest känt för att man spelade det med ett antal olika klasser, det vill säga soldater med olika uppgifter och utrustningar. Så man kunde exempelvis spela som en kille som bar runt på de tunga vapnena, en läkare som kunde hela sina medspelare eller en spion som kunde förklä sig till motståndare och hugga dem i ryggen.
Uppföljaren, Team Fortress 2, hade en synnerligen lång utvecklingstid och brukade ofta nämnas i samma sammanhang som Duke Nukem Forever. Men till slut släpptes det ändå, användandes samma spelmotor som Half-Life 2. Det blev snabbt lika populärt, och kanske till och med ännu mer populärt, än sin föregångare. En av anledningarna till detta var att spelets utvecklare, Valve, bestämde sig för att ta till vara på den underliggande knäppheten i att ett gäng soldater gång på gång idkar blodiga strider för att lägga vantarna på en resväska eller liknande. De gav spelet en grafisk stil och framtoning som gjorde att det nästan liknade en gammal tecknad film från 50-talet, typ Road Runner eller Tom och Jerry, om än med mera blod. Varje spelbar klass blev karaktärer i sig med roliga utseenden och roliga dialekter. I samband med detta gjorde Valve också ett antal små filmer som presenterade varje klass och vad de kan göra. Dessa är väldigt underhållande små filmer, som är väl värda att se oavsett om man är intresserad av själva spelet eller inte.
”Not a crazed gunman dad, I’m an assassin!”
“Oh my god, who touched Sasha?”
“One errant twitch… and kablooey!”
Tyvärr har det ännu inte gjorts några filmer för Medic eller Pyro, men man kan ju alltid hoppas…
Zelda-rappen: En kort historik
Av någon anledning har det funnits ett flertal reklamfilmer för Zelda-spel som använder sig av rimmande ord på pratat vis, dvs. rap.
Det ursprungliga spelet, The Legend of Zelda, hade två minnesvärda reklamfilmer. Den ena får nog ses som någon sorts knepig performance-konst, emedan den andra består av en entusiastisk rap i goda vänner lag:
Markera som oläst 