Den fantastiska boken ”Svensk videospelsutveckling: Från 50-tal till 90-tal” ägnar några sidor åt det intressanta faktum att det finns tre olika, fullständigt orelaterade datorspel som alla har titeln ”Rymdresa”. Det första var ett enkelt, men ändå ganska fantasifullt och underhållande actionspel från 80-talet till hemdatorn ABC 80, och det senaste (med titeln RymdResa, notera stavningen) från 2015 har även det en del action, även om det är mer avslappnat och storslaget på det där typiska moderna indie-viset. Däremellan gavs det dock ut ett Rymdresa som skiljer sig ganska markant från de andra, och som jag anser är väldigt intressant ur ett spelhistoriskt perspektiv, kanske främst på grund av vem som utvecklade det. ”Rymdresa” från 1991 programmerades nämligen av ingen mindre än Kerstin Ekman, en välkänd och kritikerrosad svensk författare med en lång karriär som bland annat innefattar en tid som ledamot i Svenska Akademien (hon slutade dock med det under den så kallade Salman Rushdie-affären 1989). Ekman är främst känd för sina böcker, men redan på 80-talet blev hon också intresserad av datorprogrammering. En av hennes mest anmärkningsvärda elektroniska skapelser är ”Hotagens minne”, en databas över olika berättelser och hågkomster från en socken i Jämtland, ursprungligen enbart tillgänglig på datorer i ortens turistbyrå, men senare upplagd på internet. Rymdresa är dock den enda av hennes skapelser som kan klassas som ett spel, och hon är därmed så vitt jag vet den enda Akademiledamoten som har skapat ett datorspel (även om Peter Englund kanske en gång designade ett brädspel). Fortsätt läsa ”Räddningsförsök av en Rymdresa”
Science fiction-film från 70-talet: A Clockwork Orange
Det finns två filmer regisserade av Stanley Kubrick som kan sägas tillhöra science fiction-genren (även det är värt att nämna hans arbete på A.I. Artificial Intelligence innan hans död). Den första var 2001: A Space Odyssey, som inte kom ut på 70-talet, men som jag ändå skulle säga satte tonen för de långsamma, filosofiska science fiction-filmer under det årtiondet som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Den andra kom dock faktiskt ut på 70-talet: A Clockwork Orange, en adaption av Anthony Burgess bok med samma namn. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: A Clockwork Orange”
Beyond A Steel Sky – En recension
Efter en inledningssekvens börjar datorspelet Beyond A Steel Sky, uppföljaren till Beneath A Steel Sky, med att huvudpersonen Robert Foster står framför portarna till framtidsstaden Union City. Ovanför ingången sitter en välkomnande skylt med stadens namn, men när man närmar sig den visar det sig att den är lite trasig, och en av bokstäverna lossnar och trillar i marken. Detta känns som en avsiktlig symbol för spelets handling, om en stad som vid en första anblick framstår som en glänsande och optimistisk utopi (i motsats till det föregående spelets dystopi), men där allt egentligen inte står rätt till. Men det kan också ses som en oavsiktlig symbol för att spelet är väldigt påkostat och ser väldigt snyggt ut, men att det innehåller ett flertal anmärkningsvärda buggar som definitivt påverkade min upplevelse av det. När spelet släpptes i år köpte jag det direkt och började spela, och hade mycket roligt med det trots en del mindre irriterande buggar (till exempel ett ställe där jag inte kunde spara spelet, utan var tvungen att göra om en sekvens som jag redan gjort), ända tills jag nådde en punkt där spelet kraschade totalt, och jag inte kunde komma vidare i handlingen eftersom jag inte kunde se eller höra viktig dialog från en av karaktärerna. Jag var inte den ende som drabbats av denna bugg, och eftersom jag tyckte att handlingen hittills hade varit väldigt intressant var det ganska jobbigt att behöva vänta flera veckor på att spelskaparna skulle komma med en uppdatering så att jag äntligen kunde komma vidare. Ni som vill spela spelet nu kommer förhoppningsvis inte uppleva lika mycket buggar, men det var som sagt definitivt något som påverkade min spelupplevelse och min syn på spelet. Fortsätt läsa ”Beyond A Steel Sky – En recension”
Varför jag återvänder till stålhimlen
Efter en inledande film, som främst består av serierutor, börjar äventyrsspelet Beneath A Steel Sky med att huvudpersonen, Robert Foster, gömmer sig inne i en fabrik i den dystopiska staden Union City. En skjutglad vakt bevakar utgången till fabriken, så spelets första pussel är att hitta en annan väg ut. Som tur är finns det en dörr med skylt som säger att det är en nödutgång vid brand (och en notis om att man måste fylla i en blankett innan man får använda den), som man kan bryta upp med en behändig kofot. När Foster går ut genom dörren upptäcker han dock att den leder ut på en liten plattform över en enorm avgrund, på toppen av en skyskrapa längst upp i staden. Han tänker snabbt och hänger fast på dörrens utsida när vakten kommer efter honom, så att denne tror att han fallit ner i avgrunden. Detta första pussel är en ganska briljant introduktion, eftersom det visar hur man som spelare interagerar med spelet, men också eftersom det visar vilken ton spelet har. Du är fast i en dystopisk framtidsstad, med höga skyskrapor, mordiska poliser, bisarr byråkrati kring enkla saker, och brandutgångar som leder till ännu större faror än man redan var i. Fortsätt läsa ”Varför jag återvänder till stålhimlen”
Sci-Fimässan i Helsingborg 2017: En positiv upplevelse
Det var faktiskt några år sedan jag senast hade både möjlighet och intresse för att besöka The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller som den kallas i folkmun, Sci-Fimässan. Men i år befann den sig Helsingborg samtidigt som jag befann mig i Helsingborg, och Dennis Gustafsson, tecknaren av favoritserien Viktor Kasparsson, skulle vara på plats igen för att signera sitt senaste seriealbum. Så naturligtvis satte jag mig på cykeln och trampade dit. När jag började närma mig mässlokalen blev jag tvungen att stanna för att inte komma i vägen för några stormtroopers som höll på att bli fotograferade utomhus. Nät fotograferingen var klar släppte de lyckligtvis förbi mig. Skönt att jag inte behövde använda några tankeknep på dem. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan i Helsingborg 2017: En positiv upplevelse”
SciFiWorld i Helsingborg – Ur en annan synvinkel
Än en gång var det dags för SciFiWorld (eller, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention) att inta Sundspärlan i Helsingborg och naturligtvis var MSO på plats för ett reportage. I år var det Jönsson och Andes tur att besöka mässan i Helsingborg då Fredde dessvärre var upptagen på annat håll. Det var på mässans andra och sista dag som besöket var planerat.
Fortsätt läsa ”SciFiWorld i Helsingborg – Ur en annan synvinkel”
Science fiction-film från 70-talet: The Man Who Fell to Earth
Här har vi en på många sätt ganska typisk science fiction-film från 70-talet. Den är långsam, den är flummig, den har mer fokus på karaktärerna och deras interaktioner än på teknologin och specialeffekterna. Det som mest stod ut för mig med den är att bland de science fiction-filmer från 70-talet som jag sett så är detta troligtvis den som har mest naket i sig. Ja, till och med mer än i Zardoz!
The Man Who Fell to Earth är dock en betydligt bättre film än Zardoz, även om den ibland ligger på gränsen till att flumma iväg lika illa som Connerys gamla snedsteg. Skillnaden är dock att The Man Who Fell to Earth har en relativt central och fast övergripande handling att hålla sig till, och därmed inte riskerar att tappa tråden även när den svävar ut i mystiska drömsekvenser och till synes orelaterade sidospår. Filmen handlar om en mystisk herre vid namn Thomas Jerome Newton (spelad av ingen mindre än David Bowie) som en dag dyker upp i USA och verkar behöva tjäna ihop massor med pengar till ett ospecificerat framtida projekt. Detta gör han genom att få patent på olika väldigt avancerade uppfinningar och grunda ett företag som snabbt växer till enorm storlek och framgång. Senare i filmen avslöjas det att Thomas egentligen är en utomjording, och att hans mål är att bygga ett rymdskepp för att kunna ta sig från jorden tillbaka till sin egen planet. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: The Man Who Fell to Earth”
Science fiction-film från 70-talet: Mad Max
Jag har svårt att genrebestämma Mad Max. Filmens uppföljare kan ganska enkelt kallas ”postapokalyptisk action”, men detta stämmer konstigt nog inte lika bra in på den första filmen i en filmserie som blivit något av sinnebilden för efter katastrofen-filmer. Ja, det är definitivt en actionfilm vi har att göra med (med mest fokus på biljakter), men till detta kan sättas ett flertal andra genrer. Låt oss titta på handlingen i en förhoppning om att kunna reda ut begreppen och komma fram till vad Mad Max är för en film egentligen. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Mad Max”
Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen
Då var det dags igen. I år dök alla svenska nördars favoritmässa, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller bara ”Sci-Fi-mässan”, upp i Helsingborg igen, på samma ställe som förra gången, det vill säga på promenadavstånd från där undertecknad bor. Och självaste Dennis Gustafsson, tecknaren av Markera Som Olästs favoritserie Viktor Kasparsson, skulle vara där och signera sitt senaste album. Det fanns med andra ord inget som kunde stoppa mig från att besöka mässan för fjärde gången i mitt liv. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen”
Nördfavorit – Spock
Om man ska välja den karaktär i Star Trek som symboliserar hela TV-seriens koncept, den karaktär som är den allra mest ikoniska, den karaktär som de flesta människor tänker på när de hör Star Trek-namnet, tycker jag att det bästa valet är Spock, spelad av Leonard Nimoy. Vissa skulle kanske vilja hävda att till exempel Kapten Kirk är den viktigaste karaktären, men han är på många vis en ganska typisk karaktär som inte är unik för Star Trek, den modige manlige befälhavaren. Spock, däremot, var något nytt och spännande när den ursprungliga Star Trek-TV-serien gick på TV för första gången. Där Kirk var en efterapning av tidigare rymdhjältar var Spock snarare en figur som efterapats av andra. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Spock”
Markera som oläst 