Dags för mysfilm!

Ibland vill man inte titta på svår film, ibland vill man bara samla hela familjen runt TV:n och njuta av en riktigt glad, mysig och upplyftande historia. En av mina favoriter bland sådana trevliga filmer är föga förvånande en klassiker i genren, The Shining.

Jag menar, jag har inte något emot en riktigt psykologiskt komplex tragedi som Janne Långben The Movie, men det är viktigt att lätta på trycket ibland, annars skulle jag kunna bli en riktigt tråkig pojke.

Publicerat av Fredde Tittut!

Freddes länkar: The H.P. Lovecraft Literary Podcast

De har också en väldigt stilig webbdesign.Här är en utmärkt podcast för alla som gillar den gamle skräckförfattaren H.P. Lovecrafts alster (och vilken sann nörd gör inte det?), med den fyndiga webbadressen hppodcraft.com. De båda programledarna, Chad Fifer och Chris Lackey är stora Lovecraft-nördar (de var till exempel båda inblandade i den genialiska stumfilmsversionen av The Call of Cthulhu), och de har vid det här laget ägnat avsnitt åt i princip samtliga Lovecrafts berättelser, långa som korta, bra som dåliga (för ärligt talat så finns det mycket skrivet av Lovecraft som inte är av så väldigt hög kvalitet). Deras diskussioner kring historierna är ofta ganska skämtsamma, de gillar till exempel att peka ut lustiga återkommande teman såsom Lovecraft-karaktärers tendens att svimma titt som tätt, men de brukar för det mesta också komma fram till vad det är som är så speciellt med Lovecrafts skräck, vilka universala teman han utgår ifrån som gör att hans historier, när de är som bäst, fortfarande är läskiga ännu i dag.

ProgramledarnaEftersom de vid det här laget som sagt har gått igenom alla Lovecrafts skriverier handlar nya avsnitt av podcasten nu i stället om andra skräckhistorier, i huvudsak de som inspirerade Lovecraft på något sätt. Vad som är praktiskt med detta är att de alltid endast ägnar sig åt berättelser som numera är public domain (inklusive Lovecrafts egna), och därmed gratis kan återfinnas på internet (de är till och med vänliga nog att lägga upp länkar till historierna för varje avsnitt). De har också producerat ett antal ”full story readings”, det vill säga små ljudböcker av kompletta Lovecraft-historier, som jag förvisso inte har lyssnat på, men om de små upplästa utdrag av historierna som förekommer i de reguljära avsnitten är en indikation på kvaliteten så kan det vara värt att kolla in.

Förresten, låt dig inte avskräckas av förstasidans snack om ”subscribers only”, detta gäller enbart för de avsnitt som handlar om icke-Lovecraft-historier. Samtliga avsnitt om Lovecrafts berättelser är gratis att ladda ner, så det är bara att bläddra sig bakåt genom arkivet och börja från början, då kommer du ha gott om material att lyssna på ett bra tag framöver. Och om du skulle gilla podcasten väldigt mycket så är det ju ändå inte helt fel att betala en slant för att nya avsnitt ska produceras och finnas tillgängliga att ladda ner.

Det minst dödliga bytet

Hur toppar man det här?Många inbitna serienördar känner kanske till den ytterst udda serien där den glade tonårsgrabben med ständiga romantiska problem och humoristiska äventyr, Archie Andrews (eller som han kallats på svenska, Acke Andersson) stötte på Marvels råbarkade brottsbekämpare, The Punisher. Ännu idag ses ”Archie meets The Punisher” som en av de mest bisarra crossovers som någonsin gjorts, även om själva serien faktiskt lär vara ganska hyfsad enligt de som läst den, och dess skapare var nog fullt medvetna om vad de höll på med. Det är möjligt att det var uppmärksamheten som denna serie fick som har gjort att Archie på senare tid varit inblandad i både en och annan knasig crossover med andra figurer, även om jag inte tror att någon har nått upp till samma mått av ”två saker som inte passar ihop” som Punisher-mötet. Men nu verkar det bli ändring på det. 2015 ska det nämligen komma ut en serie där Archie och hans glada vänner möter… Fortsätt läsa ”Det minst dödliga bytet”

Synd och sorg öster om konsulernas stad

Back in black!Till skillnad från de tidigare albumen med Dennis Gustafssons seriefigur Viktor Kasparsson så kom släppet av det senaste, Syndaätaren, som en (förvisso glad) överraskning för mig. Jag fick inte veta att det överhuvudtaget var på gång förrän några dagar innan det fanns att inhandla, så jag kan denna gång inte beklaga mig över förseningar eller dylikt. Hur som helst har vi som vanligt att göra med en väldigt vältecknad serie (jag måste speciellt säga att jag gillar Gustafssons förmåga att rita karaktärer med distinkt olika och intressanta utseenden, och hans skildrande av de olika årstiderna), i vilken huvudpersonen tar sig an skräckinjagande övernaturliga fenomen i mellankrigstidens Skåne, även om fokus denna gång inte ligger på Helsingborg, majoriteten av handlingen utspelar sig i stället i en liten församling, Äsphult, i den östra delen av vårt sydligaste landskap. Fortsätt läsa ”Synd och sorg öster om konsulernas stad”

”You gotta be fucking kidding”

Postern för "The Thing" från 2011.För några dagar sedan gick filmen The Thing på TV, men då menar jag inte John Carpenters klassiska skräckfilm från 1982, utan den film med samma namn från 2011 som var avsedd att utspela sig innan Carpenters film och handlar om hur folket på en norsk Antarktis-bas hittar ett kraschat UFO och en fasansfull utomjordisk livsform som kan imitera alla andra livsformer den kommer i kontakt med. Jag hade inte hört några goda ord om denna nyare film, men jag hade inget annan för mig just den kvällen, så jag tänkte ”varför inte”. Filmen visade sig vara ungefär vad jag förväntat mig, det vill säga en sämre version av Carpenter-filmen utan några egna intressanta nyheter. Där 80-talsfilmen till stor del bestod av en krypande paranoid skräck som då och då exploderar i fasansfulla blodiga scener då varelsen avslöjar sig och går till attack, består den nyare filmen mest av de blodiga scenerna med bara lite av paranoian och det ödesdigra lugnet. Fortsätt läsa ””You gotta be fucking kidding””

Änglar och spöken i konsulernas stad

En historia om döda spädbarn, perfekt till morgonkaffet!Det verkar som att min önskan om en ny påsktradition har slagit in, då det nu är tredje året i rad som Dennis Gustafsson till påsk tecknat en historia på två sidor med Markera som Olästs favoritseriefigur och Hälsingborgs främste bekämpare av övernaturligheter, Viktor Kasparsson, publicerad i Helsingborgs Dagblad. Undertecknad gillar naturligtvis detta starkt, men samtidigt undrar jag vad tidningens andra läsare tänker om att få en bloddrypande skräckserie i morgontidningen till påsk. Fast i år anspelar ju serien faktiskt på att påsken har sitt ursprung i en gammal historia med blod, lidande, och levande döda. Jag skulle säga att det är den mörkaste av Gustafssons påskserier hittills, men det är nog oundvikligt när den utgår från ett så mörkt koncept som änglamakerskor. Hur som helst så gillar jag serien, och tycker även detta år att den är en smula bättre än förra årets, då Kasparssons besegrande av det övernaturliga problemet denna gång inte är lika tagen ur luften, utan känns som en logisk lösning när man tänker på premissen med odöpta spöken. Det känns som att Gustafsson blir bättre och bättre på att klämma in allt det viktiga i en Viktor Kasparsson-serie på två sidor, så nu har jag höga förväntningar på nästa år serie. Jag undrar också vilken ny infallsvinkel på påsk som Gustafsson kan komma med nu. Han har gjort en serie om ägg, en om häxor, och nu en om den religiösa aspekten. Kan det bli en historia om hemsökt påskgodis härnäst…?

Publicerat av Fredde 

X-COM-historia: X-COM: Terror from the Deep

Säga vad man vill om spelet, omslaget är i alla fall coolt.X-COM: Terror from the Deep var mitt första X-COM-spel. Majoriteten av mina upplevelser av spelet kommer från när jag stod och tittade på medan min bror spelade det, när jag själv tog mig an det vill jag inte minnas att jag kom speciellt långt, men jag fascinerades ändå av det och den där speciella X-COM-stämningen som det hade. Det är nog därför jag fortfarande har en viss kärlek till spelet, även fast de flesta andra som recenserat spelet utan nostalgiglasögon är ganska kritiska till det. Försöker jag titta på det rent objektivt, och speciellt i den kontext som genomgången av hela X-COM-historien ger, kan jag dock definitivt hålla med om att Terror from the Deep har problem som gör att det inte kan sägas tillhöra seriens bästa spel. Många av dessa problem kan åtminstone förklaras, om än ej ursäktas, om man känner till lite om spelets utvecklingshistoria. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: Terror from the Deep”

”Lokalvårdaren” blir ”Feed the Light” och åker till staterna!

Henrik Möllers skräckfilm Lokalvårdaren har nu äntligen fått inte bara en engelsk titel utan även ett premiärdatum!

Sverigepremiär får filmen den 16 aprilVictoriateatern i Malmö men vad som är ännu mer spännande är att filmen (under sin engelska titel; Feed the Light) också kommer att få en internationell premiär på CthulhuCon i Portland, Oregon i USA senare i år. För en Lovecraft-nörd som undertecknad är det en sanslös ära att få vara förknippad med en film som tagit sig hela vägen till mästarens hemland.

Detta firar vi med en titt på filmens senaste trailer. Mitt ansikte skymtar förbi som hastigast, gömt under kusliga datoranimationer.

Och visst har Lokalvårdaren tydliga liknelser med Lovecrafts verk. Exakt vilka återstår att se men obehaglig stämning utlovas.

Mer info om CthulhuCon kan hittas här.

Publicerat av Jönsson

Nördfavorit – Kungen i gult

Kungen i gult, illustrerad av Chambers själv.Författaren Robert W. Chambers (1865-1933) var tämligen produktiv under sin livstid, och hans böcker lär också ha sålt hyfsat bra, men numera är det egentligen bara en bok han är känd för, och det främst i de nördigare kretsarna: The King in Yellow, som gavs ut 1895. Boken är, likt många andra av Chambers böcker, en samling kortare noveller, och det är egentligen bara de fyra första som har direkt med titeln att göra, även om resten ändå har vissa tematiska likheter. Titeln syftar på en fiktiv pjäs med samma namn, som när den i tryckt form läses av personer i novellerna driver dem till olika typer av galenskap. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Kungen i gult”