Sonic the Hedgehog: De tidiga spelen

En något rörig genomgång av Sonic-spelen finnes nedan, men om du är rädd för spoilers så ska du nog inte läsa vidare.

När vi pratar om Sonic-spelen finns det bara ett fåtal som är värda att nämna. Sonic 1, Sonic 2, Sonic 3 och Sonic & Knuckles hör till de absolut viktigaste, vilket är anledningen till att artiklen kommer att fokusera mest på dessa. Det var ju ändå de man spelade när man var liten!

Det första spelet, Sonic the Hedgehog kom ut till Mega Drive 1993 och var riktigt fränt. Allting handlade om snabbhet, då de 6  banorna var designade på så sätt att spelaren skulle kunna ta sig igenom de snabbt, utan att behöva stanna upp och tänka så mycket. För att överleva skulle man dessutom samla ihop en massa ringar, vilka man tappade om man tog skada av en fiende. Hade man inga ringar, så var det döden direkt. Dessa koncept kom att följa i de andra spelen. Målet var att besegra den onde vetenskapsmannen Dr Robotnik och stoppa honom från att sno de sex mystiska kaossmaragderna (Chaos Emeralds) och härska över världen. Eftersom Robotnik är så genomruttet ond, har han dessutom robotiserat alla Sonics vänner tillsammans med resten av djuren på South Island, vilket är ytterligare ett hinder på vägen för Sonic. 

Dock saknade det första spelet en viktig funktion som introducerades i Sonic 2, nämligen superspinnattacken, som gjorde att Sonic kunde accelerera snabbt från stående punkt genom att snurra upp fart. Med denna funktion och introduktionen av Sonics polare Miles ”Tails” Prower  gjorde att Sonic 2 sopade mattan med sin föregångare. 

son2_40

Dessutom började storyn ta fart. I Sonic 2 letar ännu en gång Dr Robotnik efter kaossmaragderna, denna gång för att kunna driva sitt gigantiska skepp Dödsägget. Sonic ger sig ut ännu en gång, på jakt efter honom tillsammans med Tails, vilket till slut resulterar i en väldigt episk slutstrid med Silver Sonic, en robotversion av Sonic, och till slut Robotnik själv iklädd en gigantisk robot-rustning liknande en Metal Gear. Den sista striden tar dessutom plats på Dödsägget, när det svävar ovanför atmosfären. (Själv tyckte jag sista bossen var cp-svår eftersom man inte hade några ringar, vilket innebär att man dör efter en träff)

Efter Sonic 2 kom Sonic 3 och Sonic & Knuckles som från början var tänkt att vara ett spel, men som delades upp i två av praktiska skäl. I de spelen blev handlingen än mer påtaglig då man introducerade myrpiggsvinet Knuckles som en ny antagonist. Robotnik har tutad i honom att Sonic och Tails försöker att stjäla de kaossmaragder som Knuckles har på sin hemort, Den svävande ön. Dessa smaragder är vad som håller ön svävande, men givetvis är det egentligen Robotnik själv som vill åt dem. Sonic & Tails, goda frihetskämpar som de är, bestämmer sig givetvis för att stoppa Robotniks onda planer.

Det intressanta med Sonic 3 & Knuckles var att man kunde välja vem man ville spela som, Sonic, Sonic & Tails, Tails eller Knuckles, där Knuckles historia var olik den från Sonics och Tails. Detta gav en möjlighet att se konflikten från två vinklar vilket var förbannat häftigt. Spelade man som Sonic eller Tails kom man i slutet av spelet till att möta Knuckles i en strid som sedermera avbryts av Robotnik som just då lägger vantarna på Supersmaragden, den största av alla

 smaragder. Knuckles inser då att han blivit förrådd, men hinner inte stoppa Robotnik innan han elektrifierar Knuckles. Med sina sista krafter hjälper han Sonic upp till den sista nivån för att stoppa Robotnik innan denne hinner flyga iväg i det nya dödsägget.

Visst är det fint med TV-spel? Utan att yttra ett ord kan det ändå berätta en hel saga. Dessa fyra spel är troligtvis de bästa Sonicspelen även om det finns några andra titlar som kan vara värt att nämna som t.ex. Dr Robotniks Mean Bean Machine  och Sonic Advance-spelen. Nästa gång ska vi ta en lite närmre titt på karaktärerna!

Publicerat av Ande 

Veckans Nördfavorit – Sonic the Hedgehog

Varning! Nedan följer en nostalgitripp som kan orsaka plötslig trötthet, huvudvärk och i vissa fall illamående för läsaren. Om du misstänker att du är i farozonen föreslår jag att du endast läser de sista raderna i artiklen.

När jag växte upp, vilket inte var så längesen, var man, precis som idag, tvungen att välja sida. Sonic eller Mario? Alla valde sida! Även om man sade sig tycka om båda lika mycket, så var det alltid en man tyckte lite mer om. Själv hade jag valt Sonic.

Det var kanske inte så konstigt, jag hade nämligen bara ett Sega Mega Drive på den tiden, som mina föräldrar hade fixat till mig genom sitt företag. Till den hade jag givetvis de ballaste Sonic-spelen: Sonic 1, 2, 3 och Sonic & Knuckles, och hade man Sonic & Knuckles, ja då hade man ju också Sonic 2 & Knuckles och Sonic 3 & Knuckles genom att trycka i de gamla spelen ovanpå den nya kassetten. Faktum var att man också kunde trycka i Sonic 1 i kassetten och trycka någon knappkombination, så hade man ett spel till. Det tog mig dock flera år innan jag fick reda på att det sistnämnda spelet ens existerade.

Nä Sonic var verkligen teh rape. Jag brukade bjuda över mina vänner för att låta de titta på medan jag spelade, vilket i sin tur resulterade i att de flesta gick hem ganska snabbt igen. Ibland fick de andra spela som Tails, men eftersom jag som Sonic alltid sprang ifrån dem hela tiden gick de hem ändå.

Så här säger min gamla spelmanual till Sonic 2:

Alla hade samlats i skogen för att titta på när Sonic uppträdde. Sonic sprang, snurrade runt och hoppade när han utförde sin superspinnattack. […] Men nu håller något skrämmande på att hända. Sonics vänner försvinner. I deras ställe dyker elaka metallrobotar upp över hela ön. Det är den galne vetenskapsmannen Dr. Robotnik, som är på gång igen! Han behöver arbetare som kan hjälpa honom att skapa en domedagsmaskin, vilket kommer att kunna ta över hela världen. Därför fångar han alla djuren i i fällor och förvandlar de till robotar. Sedan tvingar han dem att bygga det slutgiltiga vapnet, det så kallade dödsägget!

Dr Ivo Robotnik är riktigt ond, och det var han i serietidningen också. Just serietidningen var väldans fräck. Jag kommer ihåg att jag blev alldeles till mig när jag plötsligt såg första numret i en affär. Jag köpte den och tog med den till skolan för att skryta om hur häftig jag var som hade den. Alla ville läsa i den, till och med de där stora barnen som var äldre än mig. Det slutade med att jag fick köpa ett nytt nummer eftersom någon till slut snodde det och jag senare hittade tidningen ihoprullad och trasig under en massa kuddar på skolan.

Nuförtiden har Sonic blivit en söndermjölkad guldko vars spel snarare kommer från rektumet på kossan än från mjölken, vilket har gjort att många av de gamla fansen slutat bry sig om spektaklet. Samtidigt har det dykt upp en massa sidokaraktärer som nördar älskar att hata, inte minst Shadow the Hedgehog.

För att hylla att Sonic blir myndig i sommar, dvs att det är 18 år sen han först dök upp, tänkte jag under de närmsta veckorna skriva några artiklar om honom. Den första om de tidiga spelen, den andra om karaktärerna, den tredje om serietidningarna och tv-serien, samt den fjärde om den ”nya” Sonic. Så håll ögonen öppna!

Publicerat av Ande