Räddningsförsök av en Rymdresa

RymdresaOmslagDen fantastiska boken ”Svensk videospelsutveckling: Från 50-tal till 90-tal” ägnar några sidor åt det intressanta faktum att det finns tre olika, fullständigt orelaterade datorspel som alla har titeln ”Rymdresa”. Det första var ett enkelt, men ändå ganska fantasifullt och underhållande actionspel från 80-talet till hemdatorn ABC 80, och det senaste (med titeln RymdResa, notera stavningen) från 2015 har även det en del action, även om det är mer avslappnat och storslaget på det där typiska moderna indie-viset. Däremellan gavs det dock ut ett Rymdresa som skiljer sig ganska markant från de andra, och som jag anser är väldigt intressant ur ett spelhistoriskt perspektiv, kanske främst på grund av vem som utvecklade det. ”Rymdresa” från 1991 programmerades nämligen av ingen mindre än Kerstin Ekman, en välkänd och kritikerrosad svensk författare med en lång karriär som bland annat innefattar en tid som ledamot i Svenska Akademien (hon slutade dock med det under den så kallade Salman Rushdie-affären 1989). Ekman är främst känd för sina böcker, men redan på 80-talet blev hon också intresserad av datorprogrammering. En av hennes mest anmärkningsvärda elektroniska skapelser är ”Hotagens minne”, en databas över olika berättelser och hågkomster från en socken i Jämtland, ursprungligen enbart tillgänglig på datorer i ortens turistbyrå, men senare upplagd på internet. Rymdresa är dock den enda av hennes skapelser som kan klassas som ett spel, och hon är därmed så vitt jag vet den enda Akademiledamoten som har skapat ett datorspel (även om Peter Englund kanske en gång designade ett brädspel). Fortsätt läsa Räddningsförsök av en Rymdresa

Science fiction-film från 70-talet: Solaris

Jag hade hört talas om filmen Solaris, regisserad av den kände ryske regissören Andrej Tarkovskij, och att den skulle vara en av de absolut mest flummiga, filosofiska och långsamma science fiction-filmerna från 70-talet. Jag hade också tidigare sett Tarkovskijs andra science fiction-film, Stalker, och tyckte att den var fruktansvärt långtråkig, vilket jag i efterhand dock tror i huvudsak berodde på att jag hade helt fel förväntningar på den. Så innan jag såg Solaris bestämde jag mig för att förbereda mig lite genom att läsa boken med samma namn som filmen är baserad på, skriven av den kände polske science fiction-författaren Stanisław Lem. Sedan såg jag till att ha gott om tid (filmen är nästan tre timmar lång och är uppdelad i två ”akter” med en paus emellan, DVD-utgåvan kommer på två skivor av denna anledning), tog ett djupt andetag, och började titta. Och häpnadsväckande nog gillade jag faktiskt den! Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Solaris”