Nördfavorit – Ender Wiggin

I Orson Scott Cards science fiction-bok Ender’s Game hotas mänskligheten av en insektsliknande utomjordingsras (kallad ”buggers”), och därför håller Jorden på att utbilda unga pojkar och flickor i sin ”Battle School”, där de utför simulerade strider mot varandra i tyngdlöshet (titelns ”Spel”) för att tränas till att bli kunniga rymdofficerer. En av pojkarna är Ender Wiggin (hans förnamn är egentligen Andrew, men ingen kallar honom det) som är endast 6 år gammal när han anländer till Battle School. Ender är dock en oerhört smart sexåring, och stiger snabbt i rankerna på skolan när han lär sig hur man bäst klarar sig i Spelen. De andra barnen är dock uppenbarligen avundsjuka på hans intelligens och utsätter honom för en hel del mobbing och pennalism, och de vuxna verkar inte förstå hur smart han är och ställer ständigt till problem för honom.

Tro fasen att många unga nördar som läst boken identifierar sig med honom! Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Ender Wiggin”

Guess who’s back!

Förra veckan skrevs Superboy-Prime äntligen bort från DC:s reguljära kontinuitet i det sista numret av miniserien Legion of Three Worlds. En mycket välskriven serie (av Geoff Johns såklart) och utan att spoljera för mycket kan jag säga att Primes slutliga belöning var oerhört passande. Jag är riktigt trött på Superboy-Prime nu.

För er som inte vet är han en Superboy från en alternativ verklighet som sakta och för olika anledningar drevs till vansinne och blev en av DC:s farligaste (och helt klart störigaste) skurkar. Men i och med sista numret av Legion of Three Worlds är han alltså borta. Vilken tur.

Förresten. Kolla in omslaget till Adventure Comics #4.

Kunde han inte ens få vara borta i ett halvår?

Publicerat av Jönsson