Vem spelar skurken? – Mr. Mxyzptlk och Bat-Mite

BatmiteMrMxyzptlkRossDen här är inte bara krånglig att uttala, den är fullständigt urfånig också och med tanke på vad vi redan tittat på så säger det en hel del. Mr. Mxyzptlk är (tro det eller ej) en av Supermans äldsta fiender och Bat-Mite är (än en gång, tro det eller ej) Batmans största beundrare. Varför fick de båda medverka i samma artikel då? Tja, det är väl lika bra att få det förklarat.
Det fanns en period då superhjälteserier var ganska fåniga i största allmänhet. Ja, jag vet att det är svårt att tro men så var det faktiskt. Plötsligt hade varje hjälte som var något en magisk ande från den mystiska femte dimensionen som gästspelare i sina äventyr. Dessa varelser var egentligen inte tänkta att vara magiska utan helt enkelt bara så avancerade att det som verkade vardagligt för dem verkade i det närmsta övernaturligt för varelser från den simpla tredje dimensionen. Trots att det funnits flera stycken (Aquaman hade Qwsp, Martian Manhunter hade Zook, The Flash hade Mopee och låt oss inte förglömma Johnny Thunders magiske ande Yz – eller Thunderbolt som han också kallades) var  Mr. Mxyzptlk (uttalas ungefär Mix-yes-spit-lick) och Bat-Mite dock de enda två som också fick karriärer utanför serietidningarnas värld. Fortsätt läsa ”Vem spelar skurken? – Mr. Mxyzptlk och Bat-Mite”

Vem spelar skurken? – Doomsday

Låt oss lämna Gotham City för ett tag och istället besöka Metropolis – Supermans hemstad. doomsdayDanJurgens När Batman låg hemma i sin grotta och försökte repa sig från sin brutna rygg (se; Bane) hade Superman också tagit sig ett år fritt från brottsbekämpning. Batmans svåra skada till trots var Supermans ursäkt en smula bättre. Han var nämligen död.

Jag kanske skall förklara det där lite bättre. I början av nittiotalet ansåg DC Comics att deras två mest populära karaktärer behövde ta en liten paus. Den vanligaste förklaringen är att eftersom både Stålmannen och Läderlappen medverkade i så många olika månatliga tidningar blev det svårt att komma på nya berättelser och DC:s författare ville prova nya saker. Eftersom man inte kan ha ihjäl Batman (det går inte, tro mig) fick han nöja sig med en ryggskada medan Superman drog det kortare strået. Frågan blev då hur man skulle ha ihjäl mannen av stål när halva hans grej är att han är osårbar, så precis som med Batman skapades en ondskefull motpol som skulle göra jobbet åt dem. I Supermans fall var det Doomsday – ett monster skapat genom forcerad evolution av en galen vetenskapsman någonstans ute i rymden. Ett nyfött barn sattes ut helt ensamt på en planet fylld med livsfarliga rovdjur och blev föga förvånande dödat. Dess DNA samlades upp och klonades och processen upprepades om och om igen tills att barnets DNA utvecklats och vuxit sig starkt nog för att barnet skulle kunna undvika faran och överleva. Låt oss låta bli att fråga oss huruvida det verkligen är så DNA fungerar för svaret blir nog på tok för tråkigt. Resultatet av detta hemska experiment blev varelsen Doomsday. Mentalt var Doomsday nästan helt blank. Allt han visste var att överleva och att döda allt som kom i hans närhet. Således dödade han sin skapare och flydde och efter många om och men landade han på jorden där han bankade skiten ur hela Justice League och tog sig till sist an Superman på Metropolis gator. Striden varade väldigt länge och tillslut lyckades Superman faktiskt besegra Doomsday men det kostade honom hans liv. Fortsätt läsa ”Vem spelar skurken? – Doomsday”

Märkliga-översättnings-teatern ger: Apor och revolution

Vanligtvis försöker jag undvika att tala om översättningar av namn och titlar här på teatern. Detta är för att dessa ibland märkliga översättningar allt som oftast har något djupare syfte, exempelvis att göra personen eller titeln mer åtkomlig för en lokal publik. När Mel Brooks film The Producers släpptes i Sverige 1968 fick den först namnet Producenterna och nådde ingen större publik. Inte förrän namnet byttes till Det Våras för Hitler blev filmen en succé även här. Den nya titeln var då lånad från ett av filmens sångnummer och även om den var något långt annat än originalets titel så fungerade den ändå. Intressant nog gjorde detta att alla Brooks efterföljande filmer fick svenska titlar med ”Det våras för…” i början. Detta tills Brooks själv upptäckte det och sade åt sina svenska distributörer att sluta med det.

Poängen med detta är att det kan vara väldigt svårt att få en film, bok, TV-serie eller vad som nu ska distribueras internationellt att fungera om titeln är svår att översätta. Ordvitsen i titeln på Terry Pratchetts bok Equal Rites försvann helt (eller blev möjligen en mycket plumpare sådan) när den på svenska fick heta Trollkarlens Stav. Översättningen av bokens innehåll är dock i övrigt väldigt bra.

Personligen tycker jag inte om att översätta namn då det allt som oftast förtar lite av nöjet från upplevelsen. Jag förstår dess behov men jag menar på att det i varje fall för engelska titlar knappt längre behövs. Svenskar är så bra på att tala engelska idag att även om ett verk textas till svenska eller översätts helt och hållet bör titeln och karaktärernas namn få förbli intakta. Däremot vet jag om att det finns många som menar på att det ser rent konstigt ut när exempelvis Stålmannen kallas Superman trots att resten av dialogen är på svenska så jag är beredd på att min åsikt inte är utan sina hål. Säga vad man vill men filmtitlar, även på internationella filmer, får idag oftast behålla sina originaltitlar när de kommer till Sverige. Om inte annat översätts de i regel bara rakt av. Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike är ett lysande exempel på något som rent tekniskt är en korrekt översättning men som ändå känns rätt konstigt att läsa på svenska.

Det händer numera ganska sällan men ibland är där någon som anser att en rak översättning av filmens titel kanske inte riktigt fungerar. Ett lysande exempel är Superman III som på svenska (helt seriöst) fick heta Stålmannen går på en Kryptonit. Jag blev nyligen informerad av en vän att sådana saker fortfarande händer. Förra året kom filmen Rise of the Planet of the Apes ut på bio i Sverige och fram till för bara en liten stund sedan trodde jag att den titeln också var vad den kallades här. Jag hade fel.

Filmen har visserligen både evolution och revolution som tema och på engelska marknadsfördes även ”taglinen”; Evolution becomes Revolution. Det blir därför lite kaka på kaka att se den två gånger på svenska affischer. Speciellt som den ena är i form av vad som bäst kan beskrivas som en ordvits.

Publicerat av Jönsson