Räddningsförsök av en Rymdresa

RymdresaOmslagDen fantastiska boken ”Svensk videospelsutveckling: Från 50-tal till 90-tal” ägnar några sidor åt det intressanta faktum att det finns tre olika, fullständigt orelaterade datorspel som alla har titeln ”Rymdresa”. Det första var ett enkelt, men ändå ganska fantasifullt och underhållande actionspel från 80-talet till hemdatorn ABC 80, och det senaste (med titeln RymdResa, notera stavningen) från 2015 har även det en del action, även om det är mer avslappnat och storslaget på det där typiska moderna indie-viset. Däremellan gavs det dock ut ett Rymdresa som skiljer sig ganska markant från de andra, och som jag anser är väldigt intressant ur ett spelhistoriskt perspektiv, kanske främst på grund av vem som utvecklade det. ”Rymdresa” från 1991 programmerades nämligen av ingen mindre än Kerstin Ekman, en välkänd och kritikerrosad svensk författare med en lång karriär som bland annat innefattar en tid som ledamot i Svenska Akademien (hon slutade dock med det under den så kallade Salman Rushdie-affären 1989). Ekman är främst känd för sina böcker, men redan på 80-talet blev hon också intresserad av datorprogrammering. En av hennes mest anmärkningsvärda elektroniska skapelser är ”Hotagens minne”, en databas över olika berättelser och hågkomster från en socken i Jämtland, ursprungligen enbart tillgänglig på datorer i ortens turistbyrå, men senare upplagd på internet. Rymdresa är dock den enda av hennes skapelser som kan klassas som ett spel, och hon är därmed så vitt jag vet den enda Akademiledamoten som har skapat ett datorspel (även om Peter Englund kanske en gång designade ett brädspel). Fortsätt läsa Räddningsförsök av en Rymdresa

Freddes länkar: The Swedish Games

StugancoverIdag tänker jag länka till något jag själv har gjort. Jag har länge skrivit inlägg på den här bloggen tillsammans med mina kära medskribenter, men nu har jag också startat min egna blogg, med ett något mer specifikt fokus: The Swedish Games, en engelskspråkig sida om elektroniska spel skapade i Sverige, eller som på något sätt kan associeras till Sverige. Det var efter att jag skrivit det engelskspråkiga inlägget om Kosmopolska här på Markera Som Oläst som jag började fundera över att det finns fler svenska spel som förtjänar att uppmärksammas bortom vårt avlånga lands gränser, men som inte gjort det på grund av den uppenbara språkbarriären. Som jag skriver i min nya bloggs första inlägg känner jag också att jag på detta vis kan bidra till rörelsen att försöka bredda synen på spel och spelhistoria, och diskussionen kring dem, bortom det vanliga fokuset på de stora spelländerna USA och Japan. På ett mer personligt plan känns det också som en rolig utmaning att försöka förklara typiska svenska fenomen, sådant som vi tar för självklarheter, för människor från andra delar av världen. Och det blir ju oundvikligt om man ska diskutera spel från vårat land på någon djupare nivå. Fortsätt läsa Freddes länkar: The Swedish Games

Star Wars-utställningen på Väla: Mycket nördigt på liten yta

KejsarvaktFör närvarande pågår i Helsingborg den stora stadsmässan H22, med många olika evenemang runt omkring i staden. Detta inkluderar köpcentrumet Väla, som håller på med arrangemanget ”Planeten Väla”, där man kan ta del av diverse rymd-baserade aktiviteter, inklusive ämnet för detta inlägg: En Star Wars-utställning, arrangerad av Helsingborgaren och Star Wars-samlaren Mattias Rendahl. Han har enligt utställningsinformationen ”den största samlingen i världen som kretsar kring Stjärnornas Krig i Sverige mellan 1977–1987”, vilket förvisso är en väldigt specifik inramning. Han har också skrivit två böcker inom ämnet, och har bland annat varit en återkommande gäst på Markera som Olästs gamla favoritmässa Scifiworld (av oss oftast kallad ”Sci-Fimässan”), även om jag inte kan minnas att han ställde ut sin samling där. Givetvis tyckte jag därför att det kunde vara värt att kolla in denna utställning, speciellt eftersom jag ändå hade andra inköpsärenden på Väla. Fortsätt läsa ”Star Wars-utställningen på Väla: Mycket nördigt på liten yta”

Kosmopolska: A game about imagination

Note: Aside from this post, this is a Swedish blog with Swedish articles. But I felt that this particular Swedish game deserves to be known to a wider audience, so I decided to write an English post about it. To all our Swedish readers, don’t worry, we will be returning to Swedish after this!

Update: If you want to read more about Swedish games in English, be sure to visit my new blog, The Swedish Games.

KosmopolskaCoverBigThe game Kosmopolska, which was released on PC CD-ROM in 1997, begins with the unnamed main character finding himself locked in a prison cell, with amnesia. He has no idea who he is or why he’s imprisoned, and the only other person he can talk to is a prison guard who refuses to give him any information, other than vague hints that something terrible has happened. However, the main character (referred to as “The Self” in the game’s credits) soon begins to discover that when he looks or interacts with certain ordinary objects in the cell, he is mysteriously transported to a strange world of imagination for short periods of time. This world is a sort of alternate history in which Poland (implied to be under Soviet rule) is engaged in a space race with other nations, with the main characters in these sections being three enthusiastic Polish cosmonauts. The overarching goal of the game is to help Poland win the space race, while trying to figure out how the imaginary world is connected to the real world, and ultimately to find out who the prisoner is and why he is imprisoned. Fortsätt läsa ”Kosmopolska: A game about imagination”

Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig

KosmopolskaomslagDet svenska datorspelet Kosmopolska från 1997 inleds med att huvudpersonen finner sig i en fängelsecell, drabbad av total minnesförlust. Han vet inte vem han är eller varför han sitter i fängelse. Den enda personen han kan prata med är en fängelsevakt, som vägrar komma med någon förklaring, utan bara antyder att någonting fruktansvärt har hänt, och att det är därför den icke namngivna huvudpersonen (i spelets sluttexter endast kallad ”jaget”) är fängslad. Spelets övergripande uppdrag är därför att ta reda på vad som hänt och försöka få tillbaka sina försvunna minnen, genom att utforska cellen på jakt efter ledtrådar. Det tar inte lång tid innan huvudpersonen upptäcker att det finns olika saker i cellen som på något oförklarligt sätt transporterar honom till en helt annan, färgglad och komisk värld. Denna värld kan sägas vara en sorts alternativ historia, där Polen deltar i en rymdkapplöpning med Frankrike, Schweiz och USA, med tre entusiastiska kosmonauter som måste bygga rymdskepp för att kunna ta sig till olika himlakroppar. Spelet alternerar fram och tillbaka mellan den svartvita fängelsecellen och den färgglada ”rymdvärlden”, och huvudpersonen måste lista ut hur dessa världar hänger ihop.

Fortsätt läsa ”Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig”

The Brave and the Bold blir Den tappre och modige

Goda nyheter för alla svenska DC-nördar, och superhjältenördar i allmänhet också för den delen: Den svenska versionen av TV-kanalen Cartoon Network har börjat sända den kanske absolut allra bästa tecknade TV-serien med DC-superhjältar och –skurkar, Batman: The Brave and the Bold i svensk översättning. Tyvärr har jag inte kunnat se något avsnitt med ljudet på (jag råkade bara få nyss på det när jag var på ett familjekalas och TV:n stod på i bakgrunden med ljudet av), så jag kan inte säga hur bra eller dålig dubbningen kan tänkas vara.

Ska man utgå från Cartoon Networks svenska hemsida så verkar karaktärernas namn faktiskt ha översatts till svenska (förutom Batman själv, som inte verkar kallas ”Läderlappen”), så i stället för till exempel Blue Beetle, Aquaman eller Plastic Man så får vi Blå skalbaggen, Vattenmannen och Gummimannen. Detta tycker jag faktiskt funkar ganska bra med tanke på att The Brave and the Bold (eller Den tappre och modige som TV-serien tydligen heter på svenska) inte direkt är en ”allvarlig” TV-serie, och därför passar det med de svenska namnen som kanske inte alltid heller låter lika allvarliga som sina amerikanska motsvarigheter. Jag är dock inte riktigt nöjd med själva titeln, ”Den tappre och modige” i stället för ”De tappra och modiga” verkar ju indikera att det bara är Batman själv som är tapper och modig, inte hans många medhjälpare.

Men det är bara en liten småsak. Jag är faktiskt väldigt glad att The Brave and the Bold kommit till Sverige, då det förhoppningsvis innebär att svenska barn kan få ta del av de många klassiska och färgglada DC-karaktärer som ju nu för tiden mest är kända av vuxna nördar här i vårt avlånga land. Vem vet, kanske blir någon unge till och med så nyfiken att de börjar läsa gamla serietidningar…?

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Allenby Beardsley

Att se en karaktär med svensk nationalitet i en japansk animé är tämligen ovanligt. Att denna karaktär är något annat än en obskyr sidofigur är ännu ovanligare. Det är därför som Allenby Beardsley i animén Mobile Fighter G Gundam är så intressant.

G Gundam har alltid varit en udda fågel bland Gundam-animés. De flesta av dessa är relativt allvarliga historier som är tänkta att ge en hyfsat realistisk (ja, så realistisk som en värld med jättestora färgglada robotar kan vara, det vill säga) skildring av krig och det elände som krig för med sig. G Gundam är däremot mycket muntrare, om än med en hel del melodrama och mycket manliga tårar. Den utspelar sig i en framtid där krig har ersatts med Gundam-striden, i vilken alla världens länder (som har fått tillägget Neo- till sina namn) får ha en representant med en egen specialdesignad Gundam-robot. Striden hålls vart fjärde år, och det land som vinner får sedan regera över världen fram tills nästa Gundam-strid.

G Gundams huvudperson är Neo-Japans representant, Domon Kasshu, som måste besegra alla motståndare, både för att vinna striden åt sitt land och för att ta reda på var hans bror har tagit vägen med det fruktansvärda vapnet känt som Devil Gundam. De flesta av avsnitten handlar om hur Domon möter en ny motståndare från något land, besegrar denne och lär sig något om sig själv, återförenar en familj, får en ny vän, eller någon liknande animé-kliché.

Neo-Sveriges representant är Allenby Beardsley, som styr Nobel Gundam, vilken av någon anledning är utformad som en japansk skolflicka. Ja, det är konstigt, men den är ändå relativt normal jämfört med många av de andra knäppa robotarna som dyker upp i serien. Vad som är intressant med Allenby är att hon, till skillnad från den stora majoriteten av andra kombattanter i serien, faktiskt får medverka i mer än ett avsnitt. Efter att ha blivit besegrad av Domon blir hon en god vän till honom (och kanske en smula romantisk rival till Domons assistent Rain Mikamura) och de brukar träna tillsammans, ofta när Domon måste lista ut något nytt knep för att besegra sin senaste fiende.

Som person är Allenby för det mesta glad och munter, många gånger som kontrast till Rain som kan vara en smula tjurig och ofta grälar med Domon. Allenbys assistenter från Neo-Sverige vill helst använda en speciell maskin som förvandlar henne till en vild bärsärk i strid för att de ska vinna, men hon ogillar detta starkt och vill helst av allt vinna sina strider på egen förmåga. Och även om hon inte vinner Gundam-striden (föga överraskande är det Domon som gör det) så är hon ändå till stor hjälp i den stora slutstriden mot Devil Gundam.

Det kan för övrigt nämnas att både Neo-Norge och Neo-Danmark också har representanter i Gundam-striden, men Neo-Danmarks representant blir besegrat i ett avsnitt och syns inte till igen, och Neo-Norges representant får inte ens vara huvudpersonen i något avsnitt, utan bara en sidofigur som blir besegrad av en annan sidofigur. Så det är inte svårt för oss svenskar att vara stolta över våran representant och hennes kämparglöd, även om ”Allenby Beardsley” inte låter speciellt svenskt.

Publicerat av Fredde