Filmerna i Terminator-serien har alltid kretsat kring karaktären Sarah Connor. Även i de filmer där hon inte är med hänger hennes skugga över handlingen. Detta är speciellt intressant med tanke på att hon beroende på hur man ser det kanske egentligen inte är seriens ”hjälte”, det är ju hennes son John Connor som ska växa upp och leda mänskligheten till seger i ett apokalyptiskt krig mot mordiska robotar styrda av den artificiella intelligensen Skynet. Men själva kriget är i sig inte det centrala i filmerna (förutom i Terminator Salvation, som lustigt nog brukar anses vara den sämsta i serien), och därmed inte John heller. Filmernas fokus är istället på tidsresor och de paradoxer som följer med detta, då Skynet försöker vinna kriget genom att skicka cyborger tillbaka i tiden för att döda Sarah Connor redan innan hon fött sin son. Det är Sarahs kamp mot dessa cyborger, och hur hon utvecklas under den, som är den kanske viktigaste berättelsen i filmerna. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Sarah Connor”
Freddes länkar: Action Cast
Det finns många intressanta och underhållande podcasts att lyssna på ute på internet (inklusive Markera Som Olästs egen Nördcast och den besläktade Pokécasten). En av mina favoriter är The Action Cast som, vilket titeln antyder, handlar om den underbara filmgenren actionfilmer. Varje cast behandlar en viss actionfilm (eller ibland en filmserie), och dessa kan vara allt ifrån riktiga klassiker inom genren, mer obskyra guldkorn, dåliga men roliga rullar, och, naturligtvis, Steven Seagal-filmer. Diskussionen som förs runt dessa filmer görs av ett gäng glada snubbar och är väldigt informell, med många sidospår, snuskiga skämt, gräl och inlagda ljudklipp från Teenage Mutant Ninja Turtles II: The Secret of the Ooze, men då och då kommer det ändå fram någon intelligent analys av filmer i en genre som för det mesta inte brukar anses som särskilt intelligent. Många av filmerna som diskuteras är som sagt något obskyra, men efter att jag lyssnat på casts om filmer jag hade sett ville jag så gärna höra mer att jag började titta på filmer som jag annars antagligen inte hade sett (inklusive Steven Seagal-filmer).
Podcastens hemsida kan vara lite förvirrande då varje cast har en skojig titel baserad på något som diskuteras i den, men som ofta inte indikerar vilken film som är castens ämne. Som tur är finns det dock även en lista över vilka filmer som diskuteras i vilken cast. Och i vanlig ordning ger jag förstås några egna favoriter:
The Terminator, filmen där man kan se Arnold Schwarzeneggers pillemoj om man tittar noga.
Taken, filmen där Liam Neeson alltid har rätt.
Die Hard, och inte versionen med Frank Sinatra.
Crank, Jason Stathams magnum opus.
RoboCop, filmen där pappan från That ’70s Show dödar Buckaroo Banzai.
American Ninja, med ett försök att ringa till huvudrollsinnehavaren.
Fantastisk film-rap
Den brittiska rap-gruppen The Anomalies har gjort sig kända på internet med sina roliga och välgjorda raps baserade på klassiska nördfilmer. Spoilervarning utfärdas då de i princip går igenom hela filmernas handlingar, men har man sett dem är det bara att luta sig tillbaka och njuta:
RoboCop
Terminator 2
Aliens
Predator
Publicerat av Fredde 
Sci-Fimässan… i Helsingborg?!
Jag hade sett en del annonser för att Sci-Fimässan skulle inträffa i början av oktober, men hade inte brytt mig så värst mycket då jag inte kände för att åka till Malmö en tidig dag igen. Inga jätteintressanta kändisar och inget sällskap från resten av Markera som Olästs ”redaktion”, ingen anledning att åka dit igen, tänkte jag. Men så upptäckte jag att mässan inte skulle hållas i Malmö, utan här i Helsingborg! Och lokalen skulle vara Sundspärlan, vilket ju är så gott som promenadavstånd från där jag bor. Då såg jag ingen anledning att inte ta mig dit.
Vädret var regnigt och ruskigt på Lördagsmorgonen, men kön hann bli ganska så lång innan den släpptes in (kanske för att det hade stått i annonserna att de skulle öppna 10.00, men i stället öppnade 10.30). Två herrar som var utklädda till jediriddare fick nytta av sina kostymer när en regnskur drog förbi och de helt enkelt kunde dra upp sina huvor. Det hade man inte klarat i Star Trek-uniformer eller vampyrsmink.
Sundspärlans lokaler var något större än de i Malmö, så det hann inte bli riktigt lika trångt under den tiden jag var där. En av de största anledningarna till besöket var att det hade nämnts att det skulle finnas klassiska arkadspel. Och visst, i en hörna tillsammans med några flipperspel fanns två arkadklassiker: Ataris Breakout och Namcos Arkanoid (som råkar vara en väldigt uppdaterad version av just Breakout). Jag hade tagit med mig en hel del mynt för spelandet, men det visade sig att båda maskinerna var inställda på att fungera helt gratis. Så jag tillbringade en hel del tid med att studsa bollar mot block och lyckades få till ett ganska hyfsat highscore på Breakout. Med tanke på att jag inte kunde se någon annan person som spelade på maskinen misstänker jag att jag mitt highscore fick stå kvar ett tag (jag såg dock en herre som använde Arkanoid-maskien som bord för att sätta ihop en legofigur han just köpt). Ska det verkligen vara så svårt att hitta någon annan nörd med intresse av spelhistoria på en science fiction-mässa?
Utställningen av rekvisita var återigen ganska liten, men det fanns en del intressanta prylar såsom en apskalle från Indiana Jones and the Temple of Doom och min favorit, en polisjacka från Terminator 2: Judgement Day med metallkrokar som armar.
Resten av tiden tillbringade jag med att vandra runt och titta de olika leksaker som fanns att inhandla. En del av dem var lite udda, till exempel en smakfull Star Wars-figur kallad Disturbance at Lars Homestead som avbildar ögonblicket innan Luke Skywalkers fosterföräldrar blir ihjälskjutna och uppbrända, och Kirk och Picard ridandes på hästar från Star Trek: Generations. Den enda Gundam-relaterade sak jag kunde hitta var en modell av hjältarnas rymdskepp i Mobile Suit Gundam 0083, vilken i och för sig var ganska häftig, men lite väl stor och dyr för att jag skulle inhandla den (Gundam 0083 är ändå, förutom den svängiga titelmelodin, inte någon av mina favoriter). I stället köpte jag den leksak jag missat på förra Sci-Fimässan, nämligen en figur föreställande en av de tidiga konceptbilderna av hur Luke Skywalker (eller Starkiller, som han/hon då kallades) hade kunnat se ut. Faktiskt en riktigt kul figur, speciellt eftersom det följde med en löstagbar gasmask, en referens till en annan konceptbild.
Det var överlag ett trevligt besök och jag hoppas att Sci-Fimässan återvänder till Helsingborg nästa år igen, både för att det underlättar för mig och för att jag tyckte att Sundspärlans lokaler funkade bättre än de i Malmö. Hoppas bara det kommer lite nya intressanta kändisar och mer intressant rekvisita.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 