Det finns mycket som kan diskuteras och kritiseras kring hur psykisk ohälsa skildras i superhjälteserier (något som de förvisso har gemensamt med mycket annan populärkultur). En av de mest uppenbara sakerna är att majoriteten av de personer med psykologiska problem som dyker upp i superhjältarnas värld är skurkar (även om det finns vissa anmärkningsvärda fall bland hjältarna, till exempel Hulken, Batman, och säkert några andra som jag inte kommer på just nu). Som bäst är det skurkar med någon sorts störning som får dem att uppföra sig på konstiga sätt (till exempel Riddlers besatthet av att lämna ledtrådar till sina brott i form av gåtor), men väldigt ofta är de livsfarliga, mordiska galningar. En konsekvens av detta är att serierna ofta får en något pessimistisk syn på möjligheterna att faktiskt behandla psykisk ohälsa, av den enkla anledningen att om de galna skurkarna blev ”botade”, eller åtminstone kunde göras ofarliga, så skulle man inte kunna göra serier där superhjältarna slåss mot dem längre. Ta en skurk som Two-Face, exempelvis. Det finns massor med serier som handlar om hur han genomgår psykologisk behandling, och samtidigt får sitt sargade ansikte lagat med plastikkirurgi, så att hans ursprungliga personlighet som den godhjärtade Harvey Dent återställs. Men dessa historier slutar så gott som alltid med att hans ansikte återigen blir skadat (antingen genom en olycka eller av honom själv) och han återgår till galenskap, så att Batman återigen måste kämpa mot honom. Fortsätt läsa ”DC:s dummaste psykologer”
Vem spelar skurken? – Two-Face
Låt oss kasta oss över en relativ doldis utanför sitt serietidningssammanhang. Harvey Dent, också känd som Two-Face. Jag tror att jag även skall påpeka (eftersom jag inte gjort det i tidigare artiklar) en viss spoilervarning.
”Doldis?”, undrar du säkert, kära läsare. ”Jag har minsann sett Two-Face på film flera gånger!”, fortsätter du och jag måste hålla med. Men faktum är att Harvey Dents karriär på vita duken är förhållandevis kort, i varje fall i jämförelse med många av hans fiktiva kollegor. ”Kollegor?”, frågar du och nu får jag be dig att lugna ner dig, annars kommer vi ingen vart.
Harvey Dent debuterade som Harvey Kent redan på 40-talet i Detective Comics. Efternamnet byttes snabbt ut mot Dent, dels för att spegla hans skadade personlighet och för att undvika släktskap med en viss utomjording tillika journalist.
Harvey Dent var en åklagare vars ansikte blev permanent deformerat när mafioson Boss Maroni kastade syra på honom under en rättegång. Detta drev Harvey till vansinne och han blev besatt av all form av dualitet. I sin psykos beslutade han att det endast fanns en rättvisa och det var slumpen. Huruvida någon förtjänade att leva avgjorde han genom att singla sin ärrade silverdollar. En ganska mörk skurk med andra ord men det var allt annat än ovanligt i Batmans ungdom. På 50-talet började författarna att fokusera mer på fånigare skurkar och på glättigare historier och då fanns det helt enkelt inte längre plats för Two-Face. Faktum är att likt Mr. Freeze så lyckades Batman till och med att kurera både Harveys mentala och fysiska skador och karaktären försvann.
Freddes länkar: Batman och Batman
Vad händer när man kombinerar Batman-TV-serien från 60-talet (och den tillhörande filmen) med Frank Millers The Dark Knight Returns? Tja…
”I’ll count the dead one by one.”
”This is the weapon of the enemy.”
”In my gut the creature writhes…”
Markera som oläst 