En av de mest minnesvärda delarna av leksaks- och media-franchiset Transformers är den första långfilmen. Alltså inte Michael Bays röriga, allmänt ogillade men oerhört inkomstbringande film från 2007, utan de tecknade filmen The Transformers: The Movie från 1986, en direkt uppföljare till de första säsongerna av den första tecknade TV-serien. Det är kanske ingen konstnärligt högkvalitativ skapelse, men det finns ändå många saker med den som är minnesvärda och som gör att den är omtyckt av nostalgiska gamla Transformers-nördar. En av dessa saker var ett flertal nya karaktärer som introducerades, både hjältar och skurkar. Detta är speciellt intressant om man betänker hur den ursprungliga TV-serien skapades. Fortsätt läsa ”Unicron: Den omöjliga leksaken”
Sköldpaddsliknande utomjordiska ninjor?
Många upprörda röster har höjts i nördkretsar efter nyheten om att Michael Bay, kanske mest känd för sina tre ganska dåliga men väldigt inkomstbringande långfilmer baserade på Transformers, nu ska göra långfilm av en annan klassisk 80-talsnördfavorit, nämligen Teenage Mutant Ninja Turtles. Det är inte första gången som turtlarna gått upp på bio, under sin storhetstid på 80- och 90-talet gjordes tre live action-långfilmer, men den nya filmen verkar inte ha något med dessa att göra. Speciellt uppenbart blev detta faktum då Bay gjorde ett uttalande om att de fyra sköldpaddorna i den nya filmen skulle ha ”utomjordiskt ursprung”, vilket de flesta nördar föga förvånande tolkade som att de skulle vara vuxna sköldpaddsliknande utomjordingar, i stället för jordiska sköldpaddor som muterats till tonåringar och blivit utbildade i ninjans ädla konst. Det var just detta koncept som upprörde nördarna väldigt mycket. Själva titeln Teenage Mutant Ninja Turtles borde ju faktiskt säga allt om deras ursprung, att de skulle vara utomjordingar ovanpå (eller i stället för) detta upplevdes av många som att gå lite väl långt från ursprungskonceptet.
Ett motargument mot de arga nördarna som florerat här och var är det faktum att utomjordingar i sig inte har varit speciellt ovanligt i Turtles-franchisen. Ja, deras ärkefiende Shredder är förvisso en människa, men i exempelvis den tecknade TV-serien från 80-talet jobbade han ju tillsammans med den högst utomjordiske Krang, och hade en del andra utomjordingar som underhuggare. I de ursprungliga serietidningarna som TV-serien var baserad på förekom det också en och annan utomjordisk motståndare och resa till andra planeter, vilket aldrig kändes speciellt onaturligt i en värld med tonåriga muterade ninjasköldpaddor, samurajkaniner och andra konstigheter. Motargumentet mot detta påpekande är dock att det mest unika och intressanta med Turtles-historian är turtlarnas ursprung. Att fyra små sköldpaddor råkade hamna i något mystiskt slem som muterade dem till mänsklig (tonårig) storlek och utbildades i ninjitsu av en lika muterad råtta som lärt sig denna konst genom att ha imiterat sin ägare när han var ett vanligt husdjur (eller i den tecknade 80-tals-TV-serien var en människa med ninjakunskaper som muterades till en råtta) känns som ett något mer unikt och udda koncept än att några utomjordingar hamnar på jorden och slåss mot skurkar. Faktum är att det senare konceptet är mer likt just Transformers, vilket spekulerades vara anledningen till att Bay gjorde ändringen, då han skulle vilja göra en Turtlesfilm som liknade hans Transformersfilmer.
De har också spekulerats en del bland nördarna att vad Bay menade med sitt uttalande i stället skulle vara att sköldpaddorna fortfarande var jordiska, men att slemmet som muterade dem skulle vara utomjordiskt och de därmed ”tekniskt sett” skulle vara utomjordingar, eller i alla fall ha ”utomjordiskt ursprung”. Hur som helst tycker jag dock personligen inte att förändringen med utomjordiska ninjasköldpaddor är lika oroande som själva det faktum att Michael Bay, skaparen av de inte speciellt lyckade Transformersfilmerna, nu ska få lägga vantarna på en annan 80-talsikon och antagligen belasta dem med en massa omogen kiss och bajs-humor, överdriven fokus på människokaraktärerna och troligtvis någon svulstig hyllning till USAs militär ovanpå alltsammans. Med tanke på det är utomjordingarna bara det minsta av orosmomenten.
Publicerat av Fredde 
Transformers och My Little Pony: Lyckade återupplivningar
Många av våra läsare har säker inte lyckats undvika att höra talas om att det numera finns ett flertal vuxna män som tittar på My Little Pony, specifikt på det nya tecknade TV-programmet My Little Pony: Friendship is Magic, som till allas stora förvåning faktiskt anses vara ett bra program. Undertecknad måste erkänna att han också har ägnat tid åt att titta på några avsnitt av detta program (hela första säsongen och början av andra). Ett sådant erkännande, att jag, en vuxen manlig nörd, har tittat på ett program som riktar sig till små flickor, kräver naturligtvis någon form av förklaring. Som tur är finns det många att välja på. Den vanligaste är nyfikenhet, då det faktum att någonting associerat med My Little Pony faktiskt anses vara av bra kvalitet får många att lyfta på ögonbrynen. ”Jag ville bara se vad alla snackade om, och några timmar senare satt jag där och hade tittat på alla avsnitt och beställt en Pinkie Pie-ponny från eBay” är en vanlig beskrivning av Friendship is Magic-magin. En annan förklaring är att vuxna manliga nördar ändå brukar titta på animerade medier gjorda för barn, till exempel Batman: The Brave and the Bold, Pokémon, eller valfri Disney- eller Pixar-film. Det enda extra steget är i så fall att titta på tecknad film ”för tjejer”, men många nördar har redan tidigare varit inne på det spåret med sådan ”tjejig” animation som Sailor Moon, Powerpuffpinglorna eller Den Lilla Sjöjungfrun. Man skulle kanske till och med våga sig på en feministisk tanke (vilket många manliga nördar tyvärr fortfarande verkar vara allergiska mot) och fråga sig om det inte vore på tiden att sluta oroa sig över om ett program är ”tjejigt” så länge det är bra, och att man borde sluta göra tecknade barnprogram som riktar sig mot ett specifikt kön, eller åtminstone inte vara förvånad att program som riktar sig till tjejer faktiskt kan vara genuint bra. Alla dessa försvarsargument för att titta på My Little Pony är bra, men i mitt fall finns det också ett annat, nämligen att Friendship is Magic påminde mig om ett annat tecknat barnprogram som jag tittat på tidigare. Detta program heter Transformers Animated. Fortsätt läsa ”Transformers och My Little Pony: Lyckade återupplivningar”
Veckans nördfavorit – Optimus Prime
Om man frågar olika Transformers-nördar om vilken av alla de robotar som förvandlar sig till fordon och prylar de gillar mest kan man få olika svar. En del gillar Bumblebee (för han var kompis med människobarnen), andra föredrar Soundwave (eftersom han hade så cool röst, kunde förvandla sig till en kassettbandspelare och skicka ut mindre robotar som kunde förvandla sig till kassettband) och de finns till och med dom som gillar Starscream (detta verkar dock för det mesta gälla kvinnliga fans som sett honom i något annat sammanhang än original-TV-serien). Men bland de allra flesta är det nog Optimus Prime som gäller, kanske till den grad att man måste fråga ”vilken är din favorittransformer, alltså förutom Optimus Prime”.
Optimus Prime är den kloke och godhjärtade ledaren för de goda Autobots och kan förvandla sig till en stor och stark lastbil med släp (fast ingen vet riktigt var släpet tar vägen när han är i robot-form). Det allra bästa med honom är dock ändå hans ursprungliga röstskådespelare, Peter Cullen som gav honom en djup, allvarsam men ändå kraftfull röst, en röst som uttryckte ledarskap och jävlar anamma, men inte överdriven våghalsighet eller våldsamhet. De flesta andra röstskådespelare efter honom har för det mesta försökt lägga an samma ton, men ingen av dom har varit riktigt lika framgångsrik. Det har sagts mycket ont om Michael Bays nya Transformers-filmer, men det var enligt mig (och säkert många andra Transformers-nördar också) ett fullständigt genidrag att låta Peter Cullen få göra rösten till Optimus Prime igen.
För en sådan populär figur har Optimus Prime dock haft en tendens att dö väldigt många gånger i sina olika inkarnationer. Den mest kända döden är nog den i den gamla tecknade Transformers-filmen, där han efter en våldsam strid med Megatron avled och lämnade över rollen som ledare till Ultra Magnus som också var tänkt att vara hans ersättare när hans leksak slutade säljas. Men trycket från upprörda barn och deras föräldrar blev för stort, så i ett senare avsnitt av TV-serien återupplivades han och återtog den rättmätiga positionen som ledare. En av mina favoriter bland Prime-dödar är annars den som inträffade i den nya TV-serien Transformers Animated. Det har inte gått tre avsnitt innan han dör efter en strid med Starscream, och det hinner inte gå mer än en minut innan han blir återupplivad igen. Ett nytt rekord!
Publicerat av Fredde 
Rymdskepp vi minns: The Ark
När man tänker på Transformers så är kanske inte ”en intressant handling” den först associationen man gör. Stora robotar som kan förvandla sig till diverse fordon och tekniska prylar slåss i ett tecknat barnprogram för att sälja leksaker. Men faktum är att jag har en viss fascination för handlingen som ligger bakom konflikten mellan de två fraktionerna, Autobots och Decepticons. Fortsätt läsa ”Rymdskepp vi minns: The Ark”
Markera som oläst 