Kommer Fienden att besegras?

Så var Fienden då äntligen här, magasinet som hävdar att det är ”Sveriges första kulturtidskrift om TV-spel”. På dess hemsida (med den fyndiga adressen tidskriften.fi/enden) utlovades det att den skulle finnas tillgänglig i maj, och tekniskt sett så var den det. Den 31 maj kunde man nämligen få ta emot den om man besökte Karl XII-statyn i Stockholm. I butikerna fanns den dock inte förrän i juni, så jag fick vänta otåligt. För jag tror inte det förvånar någon att undertecknad väldigt gärna ville lägga vantarna på en kulturtidskrift om TV-spel, om inte annat så av ren nyfikenhet på vad det kunde innebära. Fortsätt läsa ”Kommer Fienden att besegras?”

Före WoW: The Lost Vikings

Efter att ha släppt RPM Racing 1991 ägnade Blizzard, fortfarande under namnet Silicon & Synapse, större delen av 1992 åt att göra portningar av spel som andra företag gjort. Så låg de exempelvis bakom Commodore 64- och Windows-versionen av Battle Chess, Amiga-versionen av J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings, Vol. I och Macintosh-versionen av Dvorak on Typing, bara för att nämna några. Men under 1992 dök också The Lost Vikings upp, ursprungligen till SNES, senare till diverse andra samtida spelplattformar. Fortsätt läsa ”Före WoW: The Lost Vikings”

Före WoW: RPM Racing

Spelföretaget Blizzard Entertainment är nu för tiden mest känt för sina tre stora spelserier, Starcraft, Diablo och Warcraft, med deras mest framgångsrika spel World of Warcraft i spetsen. Faktum är att de inte verkar vara så värst intresserade av att hitta på några nya spelserier, vilket i och för sig är ganska förståeligt då de säkerligen tjänar mer än nog med pengar på de tre de har. Men en gång i tiden, före World of Warcraft, gjorde Blizzard faktiskt andra spel, varav många numera har fallit i glömska eller enbart minns av nostalgiska gamla retronördar. Jag tänker därför ta en titt på några av dessa gamla Blizzard-spel och kanske få upp intresset för dem hos folk som bara associerar företaget med WoW, på gott och ont. Så låt oss börja med Blizzards allra första spel, RPM Racing till SNES. Fortsätt läsa ”Före WoW: RPM Racing”

När Halo fick oss att tro

Jag har faktiskt aldrig spelat ett spel i Bungies populära spelserie Halo (fast jag har provat på föregångaren, Marathon), men jag är fullt medveten om hur oerhört stor den blivit. Så när Halo 3 lanserades dök det naturligtvis upp reklamfilmer för det. Men dessa reklamfilmer var lite annorlunda. Bungie verkar ha bestämt sig för att det inte krävdes några faktiska bilder från spelet för att göra folk intresserade, i stället tog de ett helt annat grepp. Reklamfilmerna i kampanjen som kallades ”Believe” tog sig formen av en sorts fiktiv dokumentär, som utspelar sig efter det stora rymdkriget mellan mänskligheten och utomjordingarna, alltså efter spelet.

En av filmerna kretsar kring ett minnesmärke i form av en stor modell av ett slag i kriget. Musiken är sparsmakat, allvarsamt pianoklinkande, medan kameran rör sig genom modellen som blir ett fruset ögonblick i tiden. Utan att visa något från spelet visar den korta reklamfilmen ändå att det uppenbarligen kommer att innehålla rejält med action, fast det mesta av denna action lämnas till tittarens fantasi.

Ännu mer intressanta är dock de tre filmerna där gamla veteraner från kriget drar sig till minnes upplevelser från det, och också minns Master Chief, spelets huvudperson. En står vid det tidigare nämnda monumentet och ser kanske sig själv någonstans där i slaget, två tar sig en titt på diverse gamla vapen från kriget, och en verkar uppenbarligen leva sig tillbaka till en skräckinjagande händelse i en mörk skog. Spelets huvudperson själv dyker inte upp, och återigen får man inte se något från spelet, men det antyds ändå att Master Chief gör några riktigt hjältemodiga saker under det, eftersom han flera år senare fortfarande minns av de andra soldaterna.

Kampanjens namn var som sagt ”Believe”, och reklamfilmerna gör det faktiskt en liten smula möjligt att tro att det stora rymdkriget faktiskt har ägt rum, och att vi alla borde vara tacksamma för Master Chiefs insats. Det var definitivt en väl genomtänkt idé från reklammakarnas sida som fick spelet att stå ut från alla andra flådiga pang-pang-spel med utomjordingar och tuffa huvudpersoner.

Publicerat av Fredde 

Nördfavorit – Mike Haggar

Borgmästarens dotter har blivit kidnappad av ett gäng skurkar, och nu måste några tuffa typer klå upp dessa skurkar och rädda dottern. Det är en ganska typisk handling i många gamla och nya elektroniska spel (för att inte tala om diverse kackiga actionfilmer). Men i Capcoms klassiska beat ’em up-spelet Final Fight är detta inte hela historien, då borgmästaren i staden Metro City inte är någon gammal gråhårig gubbe som ber några modiga unga män om hjälp. Han är i stället ingen mindre än den extremt biffige före detta proffsbrottaren Mike Haggar, som iklädd ett par brallor endast upphållda med stort bälte över axeln, och med en mustasch på Tom Selleck-nivå, beger sig ut på sin stads gator och klår upp bovarna själv. Ja, han har förvisso sin dotter Jessicas pojkvän Cody och sin ninja-polare Guy till hjälp, men ingen av dessa är på långa vägar lika minnesvärda, och ärligt talat så skulle nog Haggar kunna klara biffen helt själv. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Mike Haggar”

TV-spel på radion!

I morgon, söndagen den 3 april, har radioprogrammet P3 Spel premiär i just radiokanalen P3. Det ska snackas om både gamla och nya elektroniska spel av olika slag, och kan säkert vara värt att lyssna på för spelintresserade nördar. Hur ett radioprogram om ett sådant visuellt medium som TV-spel ska fungera återstår att se, men jag tror ändå att det finns en chans att Sveriges Radio kan lyckas en aning bättre än SVT gjort med sina program om mediet.

Detta är faktiskt inte första gången som SR tagit sig an elektroniska spel. En del kanske minns det gamla fina P3-programmet Syntax Error som gick mellan 2001 och 2003, där datornörden Thomas Sunhede spelade elektronisk musik från diverse gamla spelmaskiner såsom Commodore 64 och Amiga. Det var definitivt ett smart sätt att göra radio av spel. Faktum är att undertecknad lyckades ringa in till programmet en gång när de frågade lyssnarna om vilken deras favoritspelmusik var, och kunde tala om för svenska folket att han gillade Final Fantasy. Ahh, det var tider det…

P3 Spel har med andra ord faktiskt något att leva upp till, och jag kommer säkerligen att sitta bänkad vid radioapparaten imorgon klockan 14.00 för att se hur det går. Gör det du med!

Publicerat av Fredde 

Hur blir man spelskapare?

Många nördar drömmer kanske om att få jobba i spelindustrin och att designa TV- och datorspel som blir storsäljare. Men många oroar sig dock säkert också för att ett jobb i spelindustrin kräver massvis med hårt arbete, långa timmar med programmering och buggar, så gott som omöjliga deadlines, oförstående recensenter, och idétorka. Dessa orosmoln är dock helt obefogade, vilket följande reklamfilm för en skola där man kan lära sig speldesign visar, en reklamfilm som jag måste säga är den absolut bästa representationen av hur livet i spelbranschen egentligen är:

http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-7675519043804402267#&hl=en

Publicerat av Fredde 

Nördfavorit – Gray Fox

Metal Gear-spelserien är fullsmockad med intressanta karaktärer, och många av dessa är också nördfavoriter, inklusive spelseriens skapare själv. Många av de karaktärer som folk gillar är dock sådana som introducerades i Metal Gear Solid, det tredje (officiella) spelet i serien, till exempel Otacon, Revolver Ocelot och Mei Ling. Det finns dock en karaktär som för ovanlighetens skull dök upp för sista gången i Metal Gear Solid (åtminstone kronologiskt sett), vilket är tämligen ovanligt med tanke på hur många till synes döda personer som blir återupplivade på ett eller annat sätt i senare spel. Innan jag fortsätter är det nog på sin plats med en spoilervarning, speciellt med tanke på Metal Gear-seriens fokus på komplicerad historia med många plot twists. Här nedan kommer det finnas en och annan spoiler för de tre första (officiella) spelen i serien, Metal Gear, Metal Gear 2: Solid Snake, och tidigare nämnda Metal Gear Solid. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Gray Fox”

Till spoilervarningens försvar

Varning: Detta inlägg innehåller en spoiler för handlingen i The Empire Strikes Back. Om du inte sett filmen rekommenderar jag att du gör det innan du läser inlägget, för att inte få den mest dramatiska scenen avslöjad.

”Va”, säger nu många, ”en spoilervarning för The Empire Strikes Back, det behövs väl ändå inte? Alla har ju sett den filmen, och har man inte det så förtjänar man banne mig att få handlingen avslöjad!” Men det är just om detta som jag inte håller med. Tyvärr verkar ovanstående attityd vara ganska utbredd bland nördar nu för tiden. Filmer som Star Wars, Soylent Green, King Kong och till och med Citizen Kane, spel som Final Fantasy VII och Metal Gear Solid, böcker som Sagan om Ringen eller Harry Potter, och otaliga andra exempel från andra medier, verkar av många anses vara fria från att behöva spoilervarnas om när de diskuteras, trots att de alla har dramatiska scener, avslöjanden och händelser. Den vanligaste anledningen som nämns är att eftersom dessa verk har funnits så länge så borde alla redan känna till deras handling, även om de inte har tagit del av dem. Fortsätt läsa ”Till spoilervarningens försvar”

Final Fantasy är bäst! Eller sämst!

Som tidigare nämnts håller jag just nu på att spela Final Fantasy VIII, och jag tycker faktiskt att det är ett ganska kul spel. Detta förvånar nog många personer, som tycker att Final Fantasy VIII är ett av de sämsta spelen i serien. Jag tror dock att många av dessa har missförstått spelet lite grann, precis som jag gjorde första gången jag spelade det. Detta gjorde jag så gott som direkt efter att jag var klar med Final Fantasy VII, och jag var nog helt och hållet beredd på att uppföljaren skulle vara mer av samma sak. Men så var inte fallet. Final Fantasy VIII har ett spelsystem som skiljer sig radikalt från det i Final Fantasy VII på många punkter, även fast det är lätt att luras till att tro att de kan spelas på samma sätt. Gör man det kommer man dock troligtvis tycka att det är oerhört tråkigt och dåligt gjort. Om man däremot tar sig tid att förstå de nya spelsystemen och spelar därefter så är det desto mer underhållande. Och när det gäller Final Fantasy så är det just så det alltid har varit. Fortsätt läsa ”Final Fantasy är bäst! Eller sämst!”