Det händer inte lika ofta nu som förr, men då och då när jag surfar runt på internet kan jag hitta något märkligt, roligt och obskyrt som ingen, eller bara ett fåtal personer, verkar känna till. Något som inte blivit en populär mem eller delats av miljoner personer på sociala medier, vilket förvisso kan vara förståeligt med tanke på hur oerhört mycket material det finns på nätet, som ständigt tävlar om människors uppmärksamhet. Förr brukade jag oftast bara ta del av dessa obskyra märkligheter, skratta åt dem för stunden, eventuellt bokmärka dem och sedan gå vidare i surfandet. Men på senare tid har jag blivit mer intresserad av att försöka dokumentera och bevara udda internet-fenomen om jag tror att risken är stor att de kommer försvinna efter några år. Jag har själv erfarenhet av att dra mig till minnes någon rolig bild, videoklipp eller text jag tagit del av för några år sedan, men som jag nu inte längre kan hitta trots enträget sökande. Och jag får känslan av att sådant kan komma bli mer vanligt i framtiden, i och med hur stor del av internet-media som nuförtiden består av sociala medier och andra typer av webbplattformar, där texter och bilder när som helst kan försvinna av olika anledningar. Det är jämförelsevis svårare att hitta något gammalt roligt eller intressant man sett på Facebook, Discord eller till och med YouTube, än om det var på en gammaldags hemsida (speciellt eftersom det senare ofta går att hitta via den fantastiska tjänsten Internet Archive). Speciellt om det som sagt är något obskyrt, som inte uppmärksammats av internet i stort. Fortsätt läsa ”Pingu-beskrivningarna: Värda att bevara?”
Nördcast #19
Ja! 19! Nördcasten pratar om de högaktuella ämnena The Witcher 3, Kosmopolska och Robot Wars.
Nördcast #14 – Julspecial
Midnatt råder, Cast det är i huset!
Markera som Olästs Julspecial-cast är här där vi diskuterar Julkalendrar i alla dess former. Dags att plocka fram glöggen, skiva ostskalken och stryka julduken för nu är äntligen tid för Julcast!
God Jul!
Doctor Who: En amerikansk ikon
I år tänker jag inte göra ett första april-skämt här på bloggen, för jag tyckte att ämnet för detta inlägg var intressant nog att skriva om ”på riktigt” istället, även om det lätt skulle kunna användas för ett skämt av det slag ni sett här tidigare år. Det handlar om den brittiska science fiction-TV-serien Doctor Who, en TV-serie som blivit en populärkulturell ikon i sitt hemland och en sak som ofrånkomligen dyker upp när man tänker på brittisk science fiction. Doctor Who är lika brittisk som fisk med friterad potatis. Det är därför jag tycker det är så underhållande att ställa sig frågan: Hur skulle Doctor Who sett ut om den istället haft sitt ursprung i USA? Och mer specifikt, vilken amerikansk skådespelare skulle ha spelat huvudrollen som den utomjordiske Doktorn? Frågan är extra intressant med tanke på att Doktorn genom åren har spelats av flera olika skådespelare, som alla gett henom en distinkt personlighet och stil (förklarat i TV-serien som att Doktorn vid en allvarlig skada måste ”regenerera” till en ny kropp). Så vilka amerikanska skådespelare kan tänkas vara motsvarigheterna till de olika brittiska skådespelarna? Fortsätt läsa ”Doctor Who: En amerikansk ikon”
Vem spelar skurken? – The Trickster
Det var ett tag sedan sist, så jag tror att det är dags för lite uppfriskning. Detta är en artikelserie som belyser fiktiva skurkar och hur de behandlats utanför sitt originalmedium. Än så länge har serien bara handlat som superskurkar från förlaget DC Comics och även om vi inte vet vad framtiden har att utbringa så skall i varje fall dagens artikel inte bryta den trenden.
Dagens artikel är dock lite speciell och detta beror på att föremålet för dagens artikel – The Trickster – är lite speciell. Fortsätt läsa ”Vem spelar skurken? – The Trickster”
Hjälp! Rånare! En bok om hjältemod i verkligheten
Jag vill minnas att det var någonstans runt då jag gick i den tidiga delen av grundskolans mellanstadium som jag för första gången läste ungdomsboken Hjälp! Rånare!, skriven av Laura Trenter och illustrerad av Magnus Bard, ursprungligen utgiven 1998. Boken handlar om de två vännerna Sebastian (även kallad ”Sebbe”) och Johanna, som råkar befinna sig på ett postkontor när maskerade män med skjutvapen plötsligt springer in och rånar det. Efteråt börjar Sebastian och Johanna misstänka att det är deras skumme granne (som har samma sorts skor som en av rånarna) och skolans vaktmästare som är rånarna, så de försöker på egen hand att hitta ledtrådar och bevis för detta. Sebastian oroas också över att det står en mystisk person utanför hans fönster om kvällarna, kan det vara en av rånarna som spionerar på honom? Fortsätt läsa ”Hjälp! Rånare! En bok om hjältemod i verkligheten”
Vem spelar skurken? – Sinestro
Efter att ha spenderat ganska mycket tid i Gotham City och Metropolis skall vi idag besöka en skurk vars slagfält inte bara är jorden eller ens rymdsektor 2814 utan faktiskt hela jäkla universum. Vi talar om Sinestro – ärkefiende till Green Lantern.
Först och främst bör det påpekas att Sinestro först dök upp i serietidningarnas värld år 1961, då som nemesis till Hal Jordan, den andre jordbon som kallat sig Green Lantern. Detta var vid en tid då serietidningsförfattare gärna hittade på skurkar vars namn var en ganska enkel beskrivning av vad de var och sedan klämde in ett ”O” på slutet (vi skall nog tacka gudarna för att han inte döptes om till ”Lömsko” på svenska). Andra exempel är den metalliska skurken Metallo och den intergalaktiska sjöstjärnan Starro. Där Green Lantern var en intergalaktisk polis vars gröna kraftring gav honom kraften att skapa vad han än ville med hjälp av sin fantasi och sin viljestyrka kunde Sinestro med sin gula ring göra detsamma med hjälp av sin förmåga att ingjuta rädsla. Sinestro hade en gång varit en mycket framstående Green Lantern fram till att Hal Jordan avslöjade för resten av poliskåren att Sinestros syn på lag och ordning var en totalitär fascistisk regering med sig själv i spetsen och efter avslöjandet blev han avsatt och förvisad till en annan dimension. Väl där skaffade han sig en ny ring och återvände för att utkräva hämnd. Det hjälpte heller inte att en Green Lantern-rings enda svaghet var just färgen gul eftersom det engelska ordet ”yellow” också är ett slangord för feghet.
Utseendemässigt var Sinestro lite intressant för sin tid. Tecknaren Gil Kane baserade nämligen honom på den brittiska skådespelaren David Niven, något som fungerade förvånansvärt bra. Mustaschen och det höga hårfästet kombinerat med hans smala fysik gjorde det ganska lätt för en läsare att föreställa sig hur hans röst skulle låta och med sin lila hud och sitt oproportionerliga huvud såg han både mänsklig och omänsklig ut på samma gång. Kort sagt, en bra kombination som gjorde att Sinestro snabbt blev Green Lanterns mest återkommande fiende och snart som sagt även hans ärkenemesis. På grund av det har Sinestro fått följa med varje gång Green Lantern tagit steget från den tryckta sidan upp på vita duken eller på TV-skärmen.
Vem spelar skurken? – Mr. Mxyzptlk och Bat-Mite
Den här är inte bara krånglig att uttala, den är fullständigt urfånig också och med tanke på vad vi redan tittat på så säger det en hel del. Mr. Mxyzptlk är (tro det eller ej) en av Supermans äldsta fiender och Bat-Mite är (än en gång, tro det eller ej) Batmans största beundrare. Varför fick de båda medverka i samma artikel då? Tja, det är väl lika bra att få det förklarat.
Det fanns en period då superhjälteserier var ganska fåniga i största allmänhet. Ja, jag vet att det är svårt att tro men så var det faktiskt. Plötsligt hade varje hjälte som var något en magisk ande från den mystiska femte dimensionen som gästspelare i sina äventyr. Dessa varelser var egentligen inte tänkta att vara magiska utan helt enkelt bara så avancerade att det som verkade vardagligt för dem verkade i det närmsta övernaturligt för varelser från den simpla tredje dimensionen. Trots att det funnits flera stycken (Aquaman hade Qwsp, Martian Manhunter hade Zook, The Flash hade Mopee och låt oss inte förglömma Johnny Thunders magiske ande Yz – eller Thunderbolt som han också kallades) var Mr. Mxyzptlk (uttalas ungefär Mix-yes-spit-lick) och Bat-Mite dock de enda två som också fick karriärer utanför serietidningarnas värld. Fortsätt läsa ”Vem spelar skurken? – Mr. Mxyzptlk och Bat-Mite”
Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?
Nej, det gör det inte.
För de läsare som inte vet vad rubriken syftar på kan jag berätta att The Star Wars Holiday Special var ett cirka en och en halv timme långt TV-program som sändes i november 1978 (vilket kan tyckas konstigt med tanke på att det åtminstone verkar ha tänkts vara ett julprogram), alltså ungefär ett år efter att den första Star Wars-filmen gått upp på biograferna. Programmet lär också ha sänts åtminstone en gång i Sverige under namnet Stjärnornas Krig och Fred (kanske ett fall för Märkliga-översättnings-teatern?). I programmet medverkar ett flertal av huvudrollsinnehavarna från filmen, och programmets handling utspelar sig på Chewbaccas hemplanet Kashyyyk, där den hårige wookieens lika håriga släktingar oroligt väntar på att han ska komma hem och fira den jul-liknande högtidsdagen Life Day. Programmet har genom åren blivit minst sagt ökänt bland Star Wars-nördar, och även fast det aldrig officiellt gets ut som hemvideo finns det ett antal suddiga inspelningar av det som cirkulerat runt bland nördarna. Nu för tiden finns det naturligtvis att ladda ner både här och där på internet, så trots att samtliga medverkande i programmet troligtvis vill att det glöms bort kan det ständigt få nya tittare som förfasar sig över det. Ingående kritik och sågningar av The Star Wars Holiday Special finns det massor av, vid det här laget är det lite som att skjuta fisk i en tunna. Därför fick jag för mig att jag, när jag nu denna jul till slut sett detta omtalade program, skulle försöka ge mig på någon typ av försvar av det bara för att chockera andra Star Wars-nördar. Men efter att ha tänkt efter lite har jag kommit fram till att det inte går att försvara programmet oavsett vilken infallsvinkel man försöker. Fortsätt läsa ”Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?”
Vem spelar skurken? – Riddler
Vi vandrar vidare längs Batmans långa lista av intressanta fiender och finner oss hos en personlig favorit. Nämligen Edward Nigma, alias The Riddler. På svenska känd som Gåtmästaren eller bara Gåtan. Faktum är att många författare även har uppmärksammat det otroliga sammanträffandet att en man vid namn Edward Nigma (E. Nigma – enigma) beslutat sig för att specialisera sig på gåtor och gjort efternamnet till ett taget sådant. I dess fall är Edwards riktiga efternamn Nashton.
I serietidningarnas värld debuterade Riddler redan 1948 och har hemsökt Batman sedan dess. Sitt första framträdande utanför det mediet gjorde han dock först 1966 i TV-serien Batman. Vem kommer inte ihåg dess vinjett? Där spelades Nigma utav komikern och skådespelaren Frank Gorshin och det är på hans tolkning av Riddler som många av de andra som iklätt sig rollen baserat sina. Gorshins Riddler svängde mellan att vara lekfull och tokig med viljan att utmana Läderlappen snarare än att faktiskt undslippa eller rent av besegra honom och ett genuint planerande lugn som trots seriens extremt lättsamma och till och med fåniga ton kunde få honom att verka riktigt hotfull.
Markera som oläst 