Doctor Who: En amerikansk ikon

DoktorWhoVersionerI år tänker jag inte göra ett första april-skämt här på bloggen, för jag tyckte att ämnet för detta inlägg var intressant nog att skriva om ”på riktigt” istället, även om det lätt skulle kunna användas för ett skämt av det slag ni sett här tidigare år. Det handlar om den brittiska science fiction-TV-serien Doctor Who, en TV-serie som blivit en populärkulturell ikon i sitt hemland och en sak som ofrånkomligen dyker upp när man tänker på brittisk science fiction. Doctor Who är lika brittisk som fisk med friterad potatis. Det är därför jag tycker det är så underhållande att ställa sig frågan: Hur skulle Doctor Who sett ut om den istället haft sitt ursprung i USA? Och mer specifikt, vilken amerikansk skådespelare skulle ha spelat huvudrollen som den utomjordiske Doktorn? Frågan är extra intressant med tanke på att Doktorn genom åren har spelats av flera olika skådespelare, som alla gett henom en distinkt personlighet och stil (förklarat i TV-serien som att Doktorn vid en allvarlig skada måste ”regenerera” till en ny kropp). Så vilka amerikanska skådespelare kan tänkas vara motsvarigheterna till de olika brittiska skådespelarna? Fortsätt läsa ”Doctor Who: En amerikansk ikon”

Nördfavorit – Frihetsgudinnan

FrihetsgudinnanHär är en gammal tuff fransyska som fått stå ut med en hel del i nördmedia genom åren. Frihetsgudinnan (eller ”Friheten upplysande världen” som statyns officiella namn är) är mycket möjligt USA:s mest kända monument, vilket inte vill säga lite i ett land fullt av berömda monument och landmärken. Hennes berömdhet kan kanske ha att göra med att hon varit det första intrycket av det stora och märkvärdiga landet för många av dess besökare genom åren, åtminstone förr i tiden då många resenärer kom från Europa med båt till New York.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Frihetsgudinnan”

Nördfavorit – Theodore Roosevelt

USA har haft många minnesvärda presidenter genom tiderna, presidenter som varit vältalande, presidenter som varit kunniga, presidenter som varit inkompetenta, presidenter som varit fula och presidenter som varit snygga. Många av dem har också haft stort inflytande på världshistorien och är än i dag ihågkomna av diverse anledningar. Men min favorit, och säkert också många andra nördars favorit, är den tjugosjätte presidenten, Theodore ”T.R.” Roosevelt (han gillade själv inte smeknamnet ”Teddy”).

Vad som gör Roosevelt så intressant är att han levde ett spännande liv före, under, och efter sin tid som president, och på grund av detta finns det en uppsjö av intressanta historier från hans liv, varav de flesta till och med är sanna. Innan han var president skrev han böcker, lärde sig boxas, levde i vilda västern, jobbade som polischef i New York och stred i Kuba med sin kända militärenhet, The Rough Riders. Som president kämpade han för bevarandet av naturen, vann Nobels fredspris genom att få ett slut på ett krig mellan Ryssland och Kina, byggde Panama-kanalen och använde sig av en utrikespolitik som han sammanfattade med orden ”speak softly and carry a big stick”. Och efter sin tid som president gav han sig ut och reste, bland annat på safari i Afrika och på expedition i Sydamerikas djungler.

Historierna om T.R. är som sagt många. Som sheriff i vilda västern fångade han tre banditer och höll sig vaken i fyrtio timmar för att vakta dem genom att läsa böcker av Leo Tolstoy. Som president hade han en björn och ett lejon som husdjur i Vita Huset. När hans officiella porträtt som president blivit målat blev han så missnöjd att han förstörde det, och när ersättningen skulle målas hade målaren problem med att hitta en passande ställning för Roosevelt ända tills denne, högst irriterad, satte näven på trappräcket för att skälla ut målaren, vilket visade sig vara den perfekta ställningen. När han en gång skulle hålla ett tal blev han skjuten i bröstet, men höll talet ändå innan han fick läkarvård, och kulan fick sitta kvar i honom resten av livet. Och till slut, när han avlidit, sade den dåvarande vicepresidenten att “death had to take Roosevelt sleeping, for if he had been awake, there would have been a fight.” Det finns med andra ord en god anledning till att hans ansikte är ett av de fyra på Mount Rushmore.

Med tanke på vilken makalöst tuff och spännande figur som Roosevelt var så är det inte förvånansvärt att han dykt upp här och var i nördkultur. Han fick en egen serie i vilken han äventyrar runt med en tidsmaskin tillsammans med Thomas Edisons spöke, kallad Tales from the Bully Pulpit (och ja, det är lika häftigt som det låter). Mest minnesvärda är nog dock hans medverkanden i Don Rosas serier om Farbror Joakim som ung, där Joakim och T.R. då och då är rivaler men ändå har stor respekt för varandra. Och så vet nog de flesta nördar att han har fått ge namn åt allas vårat favoritgosedjur, teddybjörnen.

Publicerat av Fredde 

Vem fan är G.I. Joe?

Eftersom den nya långfilmen G.I. Joe: The Rise of Cobra nyligen gått upp på biograferna är det kanske på sin plats med en förklaring om vad G.I. Joe egentligen är. Chansen är stor att många icke-amerikaner inte har en aning om vad filmen är baserad på, eftersom G.I. Joe är ett fenomen som i huvudsak hållit sig till sitt hemland USA.

Ursprungligen var G.I. Joe namnet på ett gäng dockor med militärtema som skapades på 60-talet. De olika individuella dockorna hade namn som ”Action Soldier”, ”Action Sailor” och ”Action Pilot”, vilket blev ursprunget till den idag bland nördar populära termen ”actionfigurer” (eftersom ingen vuxen manlig nörd vill erkänna att de skulle leka med något så barnsligt som dockor). Det har alltså aldrig funnits en specifik figur med namnet ”G.I. Joe”, det är bara namnet på franchisen i stort.

Mest kända är nog 80-talsinkarnationen av G.I. Joe (känd som G.I. Joe: A Real American Hero), då dockor… jag menar, actionfigurerna gjordes om i en mindre skala av samma sort som de då populära Star Wars-actionfigurerna. Ursprungligen hade figurerna varit någorlunda realistiska, men nu började de få mer färgglada uniformer och udda yrken (till exempel ninjas), samt ett gäng ärkefiender i form av den ondskefulla terroristorganisationen Cobra, ledda av den maskerade Cobra Commander och hans många underhuggare (de mest minnesvärda bland dessa är troligen vapensmugglaren Destro och den läderklädda och glasögonbärande The Baroness).

I samband med de nya leksakerna kom även en tecknad TV-serie som i princip var reklam för leksakerna, ett arrangemang som hade fungerat utmärkt innan med till exempel Transformers och He-Man. TV-serien är med moderna ögon i stort sett ganska fånig. Ett problem var att leksakerna hade ett militärt tema, men ett tecknat barnprogram fick inte visa folk som dog, så för det mesta var det stora våldsamma slag mellan G.I. Joe och Cobra där ingen någonsin träffade någon med sina gevär, kanske på sin höjd kunde de slå någon medvetslös med en knytnäve. Visserligen var det många fordon och flygplan som sprängdes i luften, men alltid bara efter att man tydligt sett att piloterna tagit sig ut med katapultstol. Varje avsnitt avslutades också med en liten kortfilm där någon ungdom höll på att göra något de inte borde göra (till exempel att simma när det åskar eller cykla utan hjälm) och då blev informerad av en förbipasserande G.I. Joe-medlem om att de inte borde göra det. Det slutade alltid med att barnen sa ”Now we know!” och soldaten svarade ”And knowing is half the battle!”

Det gjordes också en serietidning, skriven av Larry Hama och publicerad av Marvel, som var någorlunda bättre än TV-serien. Här dog folk faktiskt då och då, och en del av skurkarna framställdes ibland som lite sympatiska. Serien lyfte också fram andra figurer än TV-serien, till exempel fick den stumme ninjan Snake Eyes ofta en framträdande roll.

80-talets G.I. Joe var mycket en produkt av sin tid. I USA var Ronald Reagan president och patriotism och militarism var populärt, så där passade ett barnprogram om Riktiga Amerikanska Hjältesoldater in hur bra som helst. I resten av världen var de dock av förståeliga skäl inte lika framgångsrika, även om de försökte lanseras i Europa under namnet Action Force (faktum är att den senare actionfiguren Action Man ursprungligen var baserad på G.I. Joe).

På senare tid har det kommit många långfilmer baserade på tecknade barnprogram från 80-talet, till exempel Transformers och Teenage Mutant Ninja Turtes. Jag misstänker dock att den nya G.I. Joe-filmen inte kommer att sälja lika många biljetter utanför USA som de tidigare nämnda exemplena, då det som sagt i huvudsak är en väldigt amerikansk företeelse. Men om ni ändå tänker gå och se filmen så vet ni nu lite om bakgrunden. Och att veta är halva striden!

Publicerat av Fredde