Tau (även kända som T’au) är en av de yngsta arméerna i Warhammer 40,000, både i spelet och i dess universum. De dök upp för första gången i den tredje utgåvan av spelet, många år efter att så gott som alla andra arméer blivit etablerade och välkända. De är på många sätt väldigt annorlunda från andra Warhammer 40,000-arméer, vilket föga förvånande har gjort dem något kontroversiella, även om de också har fått många fans under sin relativt korta existens. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Tau”
Warhammer 40,000-arméer: Dark Eldar
Warhammer 40,000-universumet är en mörk plats med många ondskefulla varelser, men beroende på hur man ser på det är kanske inte några av de mer skräckinjagande arméerna ändå direkt ondskefulla, åtminstone inte i jämförelse med andra. Tyranids är ju bara djur som följer instinkten att sluka allt i sin väg, orker krigar främst för att de tycker det är roligt, och även om Imperiet är en fascistisk, religiöst fanatisk och främlingsfientlig nekrokrati så är åtminstone de flesta av dess soldater övertygade om att de slåss för en god sak, för mänsklighetens överlevnad. I modern tid har Games Workshop till och med ibland gett små antydningar till att Chaos-gudarna skulle kunna representera positiva koncept (även om det är svårt att känna sympati för en blodtörstig Chaos Space Marine). Armén känd som Dark Eldar (eller ibland ”Drukhari”) är dock svår att se som något annat än genuint ondskefull. Faktum är att de kanske är den allra mest ondskefulla av alla Warhammer 40,000-arméer. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Dark Eldar”
Nördcast #16 – Nördåret 1955
I den senaste casten blickar vi tillbaka mot året 1955 och analyserar alla årets nördhändelser i form av Film, TV, Spel, Serier och mycket annat.
Medverkande: Ande, Jönsson & Fredde.
Warhammer 40,000-arméer: Necrons
Jag minns att jag tyckte att sättet på vilket necrons introducerades i Warhammer 40,000 var väldigt spännande. De dök upp för första gången i ett nummer av Games Workshops magasin White Dwarf, i en artikel med regler för deras fotsoldater och en tillhörande beskrivning om att de var en mystisk armé som börjat dyka upp runtomkring i galaxen. Den lilla bakgrund som gavs antydde om att det rörde sig om en sorts uråldriga mekaniska utomjordingar som legat i dvala länge men som nu börjat vakna upp, men mer än så fick vi inte veta. I påföljande nummer av White Dwarf gavs regler för ytterligare enheter till armén, men någon ytterligare bakgrund gavs inte, bara beskrivningar över hur Imperiet reagerar på detta nya hot. Det var först i nästa utgåva av spelet som necrons fick regler för en komplett armé med många olika enheter (och nya miniatyrer som var mycket olika deras ursprungliga), och en detaljerad bakgrund om vilka de är och varifrån de kommer. Denna bakgrund genomgick dock i senare utgåvor en ganska markant retcon, som förändrade deras framtoning ytterligare. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Necrons”
Warhammer 40,000-arméer: Tyranids
Till skillnad från de Warhammer 40,000-utomjordingar vi tidigare tittat på är tyranids inte inspirerade av någon fantasy-motsvarighet, utan är istället en variant på ett klassiskt science fiction-koncept: Insektslika, djuriska utomjordingar i stora svärmar som krossar allt i sin väg. Det finns många exempel på idén innan Warhammer 40,000, och ett flertal efteråt också, och jag tror faktiskt att tyranids kan ha haft ett visst inflytande på nyare inkarnationer av idén. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Tyranids”
Warhammer 40,000-arméer: Eldar
Jag har tidigare beskrivit hur Warhammer 40,000 är influerat av fantasy, med både rymdorker och rymdhobbitar. Naturligtvis finns det också rymdalver, i form av en spetsörad utomjordingsart kallad eldar. De är ett uråldrigt folkslag, som hade stort inflytande på Warhammer 40,000-universumet när människorna fortfarande var primitiva grottmänniskor. Vid åtminstone ett tillfälle var dock inte detta inflytande speciellt positivt för galaxen i stort. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Eldar”
Warhammer 40,000-arméer: Orks
Trots att det utspelar sig i framtiden, med avancerad teknologi, rymdskepp och utomjordingar, kan Warhammer 40,000 sägas vara nästan lika mycket fantasy som science fiction (i och för sig brukar gränsdragningarna mellan dessa två genrer ofta vara tämligen luddiga). Den främsta anledningen till detta är att spelet ursprungligen verkade vara tänkt att vara en science fiction-variant av Games Workshops andra stora miniatyrkrigsspel, det som helt enkelt heter Warhammer (även om det ofta kallas ”Warhammer Fantasy”), ett spel som utspelar sig i en klassisk fantasyvärld med riddare, drakar, alver, dvärgar, och orcer. I de tidigaste utgåvorna av Warhammer 40,000 var detta mer uppenbart, då så gott som allt i fantasy-spelet hade en motsvarighet i rymd-versionen, men detta har tonats ner med åren, och Warhammer 40,000-universumet har fått många intressanta egenskaper som skiljer det från sin föregångare. Det finns dock ändå en hel del spår kvar av ursprunget, främst i form av att det finns rymd-motsvarigheter för alver, dvärgar, och naturligtvis orcer (och det faktum att även de mest teknologiskt avancerade arméerna har en tendens att ge sig in i närstrid med svärd, yxor, spjut och klubbor). Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Orks”
Freddes länkar: Blurry Photos
Blurry Photos är en podcast om mysterier, konspirationsteorier, kryptozoologi, mystiska platser, och andra märkliga fenomen. Det finns säkerligen ett flertal andra podcast med samma ämne, men det jag gillar med Blurry Photos är att programledarna, David Flora och Dave Stecco, tar sig an ämnet med en stor portion humor (inklusive den stående punkten i slutet av varje avsnitt där de måste hitta på ordvitsar om avsnittets fenomen), men samtidigt också ger det en viss respekt. Programmet handlar (för det mesta) inte om att direkt håna pseudovetenskaper, folk som sett UFO eller tror på det övernaturliga. David och Dave försöker hålla sig öppna för alla möjliga alternativa förklaringar till de fenomen de diskuterar, och visa respekt för vad folk tror om sina upplevelser, såvida det inte uppenbart rör sig om bluffmakare eller egotrippade mediepersonligheter. Och även om skämt och bisarra sidospår ofta duggar tätt händer det att de kommer in på någorlunda seriösa, allvarliga diskussioner, ofta underbyggda av att de gjort ordentliga efterforskningar om fenomenen ifråga.
Jag vill inte rekommendera några specifika avsnitt att lyssna på, jag tycker det är bäst att börja med första avsnittet och lyssna sig framåt, eftersom de snabbt bygger upp en stor reserv av återkommande skämt och referenser, inklusive ett antal spinoff-podcast som kan tyckas smått bisarra om man inte vet vad de har sina ursprung i. Inget avsnitt kräver mycket förkunskaper om fenomenen i fråga, eftersom programledarna ser till att noga förklara dem, så det är bara att dyka ner och lyssna på när de försöker ”explore the unexplained and explain the unexplored”, med hjälp av lustiga imitationer och analogier involverande pumpor.
Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Dricks”
Denna gång handlar det om en översättningsmiss som får mig att undra om översättare på vissa sätt har det lättare när de översätter humor än när de tar sig an verk med en mer seriös ton (även om Märkliga-översättnings-teatern nog med all önskvärd tydlighet också visat att humoröversättning har en hel del fallgropar). Vad jag menar är att om en översättare råkar göra en miss i ett humoristiskt medium så kan det ibland slinka förbi lättare då läsaren/tittaren tror att det rör sig om ett skämt, medan en miss i ett mer allvarligt sammanhang sticker ut mer. Faktum är att jag tittat på filmen Men In Black ett flertal gånger innan jag insåg att nedanstående miss i textningen faktiskt var en miss, och inte bara en översättning av ett skämt. Fortsätt läsa ”Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Dricks””
X-COM-historia: UFO: Enemy Unknown
Till skillnad från dess föregångare är UFO: Enemy Unknown (i USA kallat X-COM: UFO Defense) ett spel som det redan sagts och skrivits mycket om. Det har med all rätt prisats som en stor spelklassiker från många olika håll, och dess spelsystem har diskuterats och analyserats i stor detalj av många kunniga personer. Så det är lätt hänt att man undrar om det finns någonting kvar att säga om spelet som inte redan har sagts. Jag tror dock inte att det finns väldigt många analyser av spelet som beaktat hur det är relaterat till sina föregångare, då det för de flesta som spelat det var den första kontakten med Gollops turordningsbaserade strategisystem. Enemy Unknown var ju det första av Gollops spel som nådde en större publik utöver de mest inbitna datornördarna med intresse för brittiska åttabitarsdatorer. Många av denna nya publik var därför inte medvetna om att mycket av det som gjorde spelet så bra redan hade förekommit i tidigare spel, och egentligen bara förfinats en smula i Enemy Unknown. Det ska dock sägas att det finns många väldigt viktiga nyheter med detta spel som gör att det skiljer sig ganska markant från sina föregångare, som gör att det inte bara är en uppdaterad uppföljare till Laser Squad utan ger det en helt egen identitet. Genom att jämföra spelet med dess föregångare tror jag därför det är möjligt att säga vad det specifikt är som gör X-COM till X-COM, vad det är som gjort det till en sådan omtyckt klassiker medan föregångarna till stor del fallit i glömska. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: UFO: Enemy Unknown”
Markera som oläst 