I slutet av förra året kom en nyhet som säkert gladde mången nörd: Nintendo hade en gång för alla satt ner foten och publicerat den officiella kronologiska ordningen i vilken spelen i The Legend of Zelda-serien utspelar sig. Den officiella tidslinjen var en del av en bok med titeln Hyrule Historia, endast utgiven i Japan men naturligtvis snabbt översatt, som gavs ut i samband med spelseriens tjugofemårsjubileum. Därmed verkar det äntligen finnas en möjlighet till ett slut på alla de spekulationer och diskussioner som Zelda-nördar har ägnat sig åt angående i vilken ordning som spelen i deras favoritserie utspelar sig, spekulationer och diskussioner som är nästan lika gamla som spelserien i sig. Fortsätt läsa ”Den oviktiga Zelda-tidslinjen”
Freddes länkar: Game & Watch & dylikt
Här är en länk som säkert ger någon en nostalgikick: En hemsida där man kan spela diverse gamla LCD-spel, till exempel några av Nintendos Game & Watch-spel, direkt i webbläsaren, helt gratis. Det är dock inte bara Nintendo-produkter som erbjuds, många andra företag hakade ju på trenden och producerade sina egna små spel som brukade finnas att inhandla i leksaksaffärer eller på snabbköpet en gång i tiden. Utbudet är blandat, det finns spel från Japan, Taiwan, USA, och till och med gamla Sovjetryssland, och tydligen skall fler spel komma. Personligen är jag väldigt förväntansfull på det utlovade Zelda-Game & Watch-spelet, vilket vad jag har läst var ett av de mest avancerade spelen som använde tekniken. Att kunna få spela det gratis skulle vara väldigt roligt.
I rättvisans namn bör det nämnas att ovanstående sida faktiskt inte är den första med Game & Watch-emulatorer. Här är en sida med ett flertal emulatorer för diverse Game & Watch-spel, men dessa måste man ladda ner till datorn för att spela, vilket kanske vissa tycker är jämförelsevis mer jobb än att spela dem direkt i webbläsaren.
Huruvida sidan faktiskt är laglig och har de olika spelskaparnas tillåtelse har jag ingen aning om, men med tanke på att det enda sättet att få tag i de fysiska spelen nu för tiden är att hitta dom på auktionssidor och liknande så borde det väl inte skada Nintendo, Tiger eller gamla Sovjet så värst mycket. Det största problemet är väl annars att spelen faktiskt är väldigt primitiva, för att inte säga repetitiva, så har man ingen nostalgi för tiden när de skapades är det nog lätt hänt att man tycker det är ganska trista. Men det kan ändå vara värt ett besök, om bara för att ta del av en bit spelhistoria som är ganska svår att hitta på annat vis.
Zelda-rappen: En kort historik
Av någon anledning har det funnits ett flertal reklamfilmer för Zelda-spel som använder sig av rimmande ord på pratat vis, dvs. rap.
Det ursprungliga spelet, The Legend of Zelda, hade två minnesvärda reklamfilmer. Den ena får nog ses som någon sorts knepig performance-konst, emedan den andra består av en entusiastisk rap i goda vänner lag:
Veckans nördfavorit – Shigeru Miyamoto
Shigeru Miyamoto skapade Mario. Detta borde vara nog för att göra honom till en nördfavorit. Men inte nog med det: Han skapade även Zelda, Star Fox, Pikmin och en himla massa andra kända Nintendo-figurer. Faktum är att man kan säga att Miyamoto var ansvarig för att ha räddat hela TV-spelsmarknaden från undergång. När Atari brakade ihop på 80-talet var det många som trodde att TV-spel därmed skulle vara en övergående fluga. Men sedan dök Nintendo upp med sin NES och återpopulariserade TV-spel, mycket tack vare Mario, Zelda, och andra skapelser av Shigeru Miyamoto. Detta borde vara nog för att göra honom till en nördfavorit.
Men Miyamoto är inte bara mannen bakom den moderna TV-spelsmarknaden. Han är också en oerhört skön snubbe. Många andra kända spelskapare, till exempel John Romero, kan vara väldigt egotrippade och självgoda (vilket de i och för sig ibland har en viss rätt att vara om de har gjort tillräckligt bra spel). Miyamoto verkar dock alltid vara mycket snäll och trevlig, ibland nästan lite tystlåten och blyg av sig. Han syns ofta med sitt karakteristiska leende på läpparna, och när han pratar om sina spel gör han det med en genuin entusiasm som lätt smittar av sig (faktum är att det var tack vare denna entusiasm som han en gång i tiden blev anställd av Nintendo, även om de då inte riktigt visste vad han skulle få för arbetsuppgifter). När andra spelskapare uppför sig som tuffa rockstjärnor är Shigeru Miyamoto snarare en snäll, ibland lite lustig och underlig, farbror som väldigt gärna vill att du ska lyssna på hans skojiga och spännande historier om lustiga rörmokare och hjältemodiga alvpojkar och tuffa rymdrävar. Och detta är mer än nog för att göra honom till en nördfavorit.
Här kommer ett litet filmklipp där han berättar om ursprunget till Miis på sitt oefterhärmliga muntra vis, som man känner av även om det är en tolk som pratar på engelska:
Fast det förstås, det kanske är något suspekt med honom ändå…
Varför folk (men inte jag) hatar Tingle
Karaktären Tingle dök för första gången upp i Zelda-spelet Majora’s Mask till Nintendo 64, och har sedan dess blivit en återkommande figur i de flesta Zelda-spelen. Även det mer seriösa Twilight Princess hade ett Tingle-substitut, kallad Purlo, och nyligen fick han till och med sitt egna spel, det märkvärdigt namngivna Freshly Picked Tingle’s Rosy Rupeeland. Det är lätt hänt att man frågar sig varför han dyker upp igen och igen, med tanke på att han lyckats generera ett hat bland Zelda-nördar som nästan kan likställas med Star Wars-nördarnas hat av Jar-Jar Binks eller Star Trek-nördarnas hat av Wesley Crusher. En annan fråga man kan ställa sig är varför Zelda-fansen har ett sådant inbitet förakt mot stackars Tingle.
Fråga den typiske Tingle-hataren om vad som är orsaken till hatet och du får svar som ”han är ful”, ”han är korkad”, ”han är äcklig”, ”han är otrevlig” eller ”han skickar ut mig på svåra uppdrag” (det sistnämnda skiljer i och för sig honom inte markant från ett flertal andra karaktärer som Link stöter på i sina äventyr). Men en djupare analys av karaktären kan få en att komma fram till en annan förklaring. Fortsätt läsa ”Varför folk (men inte jag) hatar Tingle”